- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
63

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ fi, -

Petronius funderade en stund och så tillade han:
— Det påstås, att Poppæa är anhängare av judarnas religion och tror på
onda andar. Även Cæsar är vidskeplig.... Om vi utspridde ryktet, att
Lygia bortförts av onda andar, skall man tro detta, i synnerhet som hon
verkligen försvunnit på ett hemlighetsfullt sätt. Lygiern ensam kan ej ha rövat
bort henne. Han måste ha haft hjälp. Men hur kunde en slav få ihop så
många människor på en dag?

— Slavarna hjälpa varandra här i Rom.

— Ja, de hjälpa varandra nog, men icke om de skulle skada andra slavar,
och i det här fallet var det ju tydligt, att ansvaret och straffet skulle falla
över dina slavar. Du behöver endast göra en antydan om de onda andarna
för dina slavar, och de skola genast försäkra, att de sett dem med egna ögon,
då ju detta genast rättfärdigar dem inför dig. Fråga bara någon av dem, om
han icke sett flickan föras bort genom luften, och han skall svära vid Zeus’
egid, att det var så.

Vinicius, som själv var vidskeplig, betraktade Petronius ängsligt och sade:

— Men om Ursus icke hade någon människa till hjälp, vem har då hjälpt
honom ?

Petronius brast i skratt.

— Ser du nu, sade han, alla skola tro det, liksom du höll på att tro. Ingen
kommer att söka henne, och under tiden skola vi dölja henne på en av mina
eller dina lantegendomar.

— Men vem kan väl ha hjälpt henne att fly?

— Hennes trosförvanter, svarade Petronius.

— Vilka trosförvanter? Vilken gud dyrkar hon?

— Nästan varje kvinna i Rom dyrkar sin gud. Pomponia har sannolikt
uppfostrat Lygia i sin religion, men jag vet ej vilken gud hon dyrkar.
Säkert är emellertid, att ingen sett Pomponia offra i våra tempel. Hon har
stått anklagad för att vara kristen, men hon frikändes. Det påstås om de
kristna, att de dyrka ett åsnehuvud, att de äro fiender till mänskligheten och
föröva de gräsligaste brott. Därför kan icke Pomponia vara en kristen, ty
hennes dygd är allmänt känd. Hon är icke heller en mänsklighetens fiende,
ty då skulle hon icke behandla sina slavar som hon gör.

— Nej, i intet hus behandlar man dem så mänskligt som i Aulus’,
anmärkte Vinicius.

— Där ser du. Pomponia berättade mig om en gud, som var allsmäktig
och barmhärtig. Var hon gjort av alla andra gudar, vet jag icke. Men
hennes Logos kan väl ej vara någon allsmäktig gud, om han i hela Rom endast
dyrkas av Pomponia, Lygia och kanske Ursus. Det måste finnas flera
anhängare till honom, och det är dessa, som hjälpt Lygia.

— Deras tro bjuder dem att förlåta, sade Vinicius. Jag träffade
Pomponia hos Acte, och hon sade till mig: "Må Gud förlåta dig allt ont, du
tillfogat mig och Lygia!"

— Deras gud är tydligen mycket godmodig. Han kanske förlåter dig och
rent av återgiver dig flickan som tecken på sin förlåtelse.

— Jag skall redan i morgon offra en hekatomb åt honom. Jag bryr mig
varken om mat eller dryck eller bad. Jag skall taga på mig en mörk mante!
och genomströva staden. Kanske finner jag henne i denna förklädnad.
Jag är sjuk.

Petronius betraktade honom medlidsamt. Vinicius’ ögon voro omgivna av
blå ringar, pupillerna voro feberglänsande. Hans orakade skägg kom hans
kraftiga haka att skifta i blått, hans hår var i oordning och han såg
verkligen förstörd ut. Iras och den guldhåriga Eunice sågo även deltagande på
honom, men han tycktes ej lägga märke till dem. Han och Petronius fäste
sig förövrigt ej mera vid slavinnorna, än om de varit hundar, som nosat
omkring dem

— Du har feber, sade Petronius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free