Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6s -
Men på vag till triclinium, vid ingången till tjänarnas avdelning, fick han
plötsligt syn på Eunices slanka gestalt, som stod bland de övriga slavarna.
Han hade glömt, att han ej givit Teiresias någon annan befallning än att
piska henne, rynkade pannan och såg sig om efter Teiresias.
Men då han ej kunde upptäcka honom, vände han sig till Eunice och sade:
— Har man piskat dig?
Hon kastade sig för hans fötter, tryckte sina läppar mot fållen av hans
toga och sade:
— O, ja, herre; man liar piskat mig. O, ja, herre!
I hennes röst hördes både glädje och tacksamhet. Hon trodde tydligen, att
Petronius hade låtit straffa henne i stället för att skicka bort henne, och att
hon nu skulle få stanna kvar. Petronius var en alltför grundlig kännare av
människonaturen för att icke förstå, att endast kärleken kunde vara orsak till
ett så hårdnackat motstånd.
— Älskar du någon här i huset? frågade han.
Hon lyfte sina blå, tårfyllda ögon mot honom och svarade så tyst, att han
knappast kunde uppfatta det:
— Ja, herre!
Med sina tårfyllda ögon, med sitt upplösta hår och sitt rörande ansikte, där
ångest och hopp avspeglade sig, var hon så vacker, att Petronius, vilken som
filosof prisade kärlekens makt och som estetiker dyrkade skönheten i varje
form, började känna medlidande med henne.
— Vem av dem älskar.du? frågade han och pekade på slavarna.
Eunice svarade £j utan sänkte blott huvudet och förblev orörlig i denna
ställning.
Petronius betraktade slavarna, men ingenting stod att läsa i deras ansikten.
Han såg än en gång ned på Eunice, som låg vid hans fötter, och begav sig
sedan utan ett ord in i triclinium.
Efter måltiden lät han bära sig till palatset och därifrån till Chrysothemis,
där han stannade till långt in på natten. Vid hemkomsten lät han åter kalla
Teiresias till sig.
Lät du piska Eunice? frågade han licnom.
— Ja, herre, men du befallde ju att skona hennes hud.
— Befallde jag dig icke något annat?
— Nej, herre, svarade slaven oroligt.
— Gott! Vem av slavarna älskar hon?
— Ingen, herre.
Vad vet du om henne?
Teiresias svarade med osäker röst:
— Eunice lämnar aldrig sitt sovrum om natten, där hon bor tillsammans
med den gamla Acryosyne och Iphida; hon stannar aldrig kvar i badrummen,
sedan du har gått, herre. De andra slavinnorna skratta åt henne och kalla
henne Diana.
— Det är bra, sade Petronius. I morse skänkte jag Eunice åt min
släkting Vinicius, men han ville ej taga henne, så hon får stannar här. Du
kan gå.
— Får jag tala om något angående Eunice?
— Jag befallde dig att tala om allt, vad du vet.
— Hela huset talar om den där flickans bortrövande, hon som skulle bo i
den ädle Vinicius’ hus. Då du hade gått kom Eunice till mig och talade om,
att hon kände till en människa, som skulle kunna taga reda på henne.
— Vad är det för en människa?
— Jag känner honom icke, herre, men jag tänkte, att jag skulle ändå tala
om det för dig.
-— Gott. Du skall låta denne man komma hit i morgon bittida, att han
här må invänta tribunens ankomst, som du även låter kalla hit i mitt namn.
Teiresias bugade sig och gick.
Quo Vadis 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
