Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
■— Och vad spådde han dig?
— Att jag skulle få pröva både smärta och lycka.
— Smärta fick du känna på i går av Teiresias’ hand. Nu väntar dig
alltså lyckan.
— Den har jag redan fått uppleva, herre.
—- Vilken lycka?
— Att få stanna här, viskade hon sakta.
Petronius lade handen på hennes gyllene hår och sade:
— Du har ordnat vecken i min toga mycket vackert i dag, Eunice. Jag
är mycket nöjd med dig.
Petronius och Vinicius gingo nu in i atrium, där Chilon Chilonides
väntade på dem. Då han fick syn på dem, bugade han sig djupt. Petronius
smålog vid tanken på, att han igår hade trott, att denne man skulle vara
Eunices älskare. Denne man, som stod framför honom, var både ful och
löjlig. Han var icke gammal, men hans bröst var insjunket och hans rygg
böjd, så att det vid första ögonkastat såg ut, som om han haft en puckel.
Hans stora huvud med den genomträngande blicken, påminde både om en
apa och en räv. Hans gulaktiga hy var prydd med bölder, och hans röda
näsa skvallrade om en stor kärlek till kruset. Hans eländiga dräkt vittnade
om verklig eller blott hycklad fattigdom. Petronius kom vid hans åsyn att
tänka på Thersites, besvarade hans hälsning med en handrörelse och sade:
— Var hälsad, gudomlige Thersites. Hur står det till med de bölder, med
vilka Odysseus betäckt din hud? Och hur mår han själv på de elyseiska
fälten ?
— Ädle herre! svarade Chilon Chilonides. Den visaste bland de döda,
Odysseus, låter hälsa den visarte bland de levande, Petronius, och ber honom
betäcka mina bölder med en ny mantel.
— Vid Hecate Triformis! utropade Petronius. Det svaret var värt en
mantel.
Men den otålige Vinicius avbröt samtalet och frågade rakt på sak:
— Har du inhämtat noggranna upplysningar om den sak du åtagit dig?
— Då tjänarna i två så förnäma hus icke tala om något annat, vet snart
hela Rom, vad saken gäller, svarade Chilon.
— I förrgår natt bortrövades en flicka vid namn Lygia, eller Callina, som
uppfostrats i Aulus Plautius’ hus, då dina slavar skulle föra henne från
Cæsars palats till dig. Jag åtager mig att söka reda på henne här i staden,
eller, om hon lämnat Rom, underrätta dig, ädle tribun, vart hon flytt, och var
hon håller sig gömd.
— Gott, svarade Vinicius, som tilltalades av det rediga svaret. Vilka
medel har du, att du kan åtaga dig denna sak?
Chilon log listigt.
—• Medlen har du, herre. Jag har endast förståndet.
Även Petronius log. Han var nöjd med sin gäst.
— Denne man kan säkert finna flickan, tänkte han.
Vinicius rynkade pannan och utropade:
— Eländige, om du bedrar mig för snöd vinnings skull, skall jag låta
prygla dig till döds!
— Jag är filosof, herre, och en filosof låter ej locka sig av snöd vinning,
i synnerhet ej av en sådan, som du så ädelmodigt utlovar.
■— Jaså, du är filosof, sade Petronius. Eunice sade mig, att du var läkare
och spåman. Hur känner du Eunice?
— Hon kom för att bedja mig om råd, ty mitt rykte hade nått även till
hennes öron.
— Vad var det för ett råd, hon begärde?
-—- Hon bad om ett medel mot olycklig kärlek, herre.
— Botade du henne ?
— Jag gjorde mer än så, herre. Jag gav henne en talisman, som
framkallar genkärlek. I Paphos på Cypern finns en helgedom, herre, där Venus’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
