- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
68

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 68 —

gördel förvaras. Jag gav henne två trådar av denna gördel inneslutna i ett
mandelskal.

— Och du tog bra betalt för det?

—- För genkärlek kan man aldrig betala tillräckligt, herre. Jag har mistat
två fingrar på min högra hand, och nu samlar jag pengar för att köra mig
en slav, som kan skriva ned mina tankar och bevara min lära åt eftervärlden.

— Vilken skola tillhör du, gudomlige vise?

— Jag är cyniker, herre, ty jag har en trasig mantel. Tag är stoiker, ty
jag bär mina motgångar med tålamod, jag är peripatetiker, tv jag äcrer ingen
bärstol utan vandrar till fots från den ena vinhandlaren till den andra, och
på väoren undervisar jag dem, som lova mig en kruka vin

— Vinet gör dig väl vältalig?

— Heraklit sade: allt flyter. Och du kan väl inte förneka, att vin flvter?

— Han lärde också, att elden är en gudomlighet, och denna gudomlighet
glöder på din näsa.

— Den gudomlige Dioarenes från Anollnnia lärde, att allt är skapat av luft
och ju varmare luften är, desto fullkomlie-are varelser frambringar dpn. Av
den varmaste luften skapas de visa. Men nu under dessa kalla hnstdaenr
måste naturligtvis en verkligt vis värma sin själ med vin. Tv du kan väl
icke förneka, herre ,att en kruka fylld med till och med det simplaste vin
från Capua eller Telesca kommer värmen att genomströmma hela ens
förgängliga kropp.

— Chilon Chilonides, var är du född?

— - Vid Pontos Euxinus. Jag stammar från Mesembrien.

— Chilon, du är en stor man!

— Men misskänd, tillade filosofen dystert.

Men Vinicius var otålig. Han ville, att Chilon genast skulle börja
efterforskningarna. Samtalet tycktes honom som en tidsspillan, och han var ond
på Petronius.

— När tänker du börja efterforskningarna? fråfrade han Chilon.

— Jag har redan börjat dem, svarade denne. Även då iae- står här och
besvarar dina frågor, är jag icke sysslolös. Hav blott förtroende för min:,
ädle tribun, och vet, att om du förlorade ett skosnöre, skulle jag vara i stånd
att finna det eller angiva den. som ta^it upp det från gatan.

— Har man förut anlitat dig för sådana tjänster? frågade Petronius.

Greken lyfte sina ögon mot himlen.

— Vishet och dygd skattas i dessa dagar alltför lågt, därför är ofta en
filosof tvungen att söka andra medel föf att uppehålla livet.

— Vilka äro dina andra medel ?

— Att iakttaga allt och stå till tjänst med upplysningar åt sådana, som
behöva dem.

— Och som kunna betala för dem.

— Ack, herre, jag måste köpa mig en skrivare. I annat fall dör min
visdom med mig.

— Då dina tjänster hittills icke kunnat inbrinea dig så mvcket, att du
kunnat köpa dig en ny mantel, tycks de icke vara särskilt värdefulla.

— Min blygsamhet förbjuder mig att berömma dem. M^n betänk, herre,
att det icke numera finns så många välgörare, som förr, vilka an=å"-o drt lika
angenämt att belöna en tjänst, som att svälja ett ostron från Puteoli. Dft är
icke mina tjänster, som äro små, utan människornas tacksamhet, som är rin^.
Vern kan väl leta reda på en dyrbar slav, som flyr, om irkf min faders
ende son? Vem kan väl snoka upp dikter mot Cæsar i boklådorna? Vem
kati lista ut vad man talar i senatorernas och ädlinsrarnas hus? Vern kan
väl lämna fram brev, som man icke vågar anförtro åt slavarna? På vem lita
slavarna? Vem känner till alla gator, gränder och krvphål och vem vet, vad
man talar om i baden, på Cirkus, på torgen, i fäktskolorna, i slavhandlarnas
kyffen och till och med på arenan?

— Vid alla gudar! Det är nog, ädle vise! utbrast Petronius. Eljest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free