- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
72

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Res till Antium! Där kom hon till världen, och där skall du även få
erfara tröst. Måtte havsluften uppfriska din gudomliga strupe, och ditt
bröst inandas den saltmättade luften. Vi, dina trogna, skola följa dig
överallt, vi skola lindra din sorg med vår vänskap, och du skall trösta oss med
dina sånger.

— Ja, svarade Nero vemodigt, jag skall skriva en hymn till hennes ära,
och även själv sätta musik till den.

— Då skall du fara till Bajæ, där solen ännu lyser varmt.

— Och sedan söka glömska i Grekland.

— I poesiens och sångens hemvist.

Den dystra stämningen försvann så småningom som en dimma, som täckt
solen, och det utspann sig ett samtal, som ännu alltjämt bar spår av sorg,
men dock upplivades av planer beträffande framtiden. De talade om den
förestående resan, om Cæsars blivande hymn och till och med om de
festligheter, som skulle anordnas till armenierkonungen Tyridates ära, vilken hade
anmält sin ankomst till Rom. Tigellinus sökte visserligen än en gån g bringa
frågan om trolleri på tal, men Petronius, som nu var säker på sin sak, tog
upp utmaningen.

— Tigellinus, sade han, tror du, att trolldomskonster skulle kunna skada
gudarna? o

— Cæsar har ju själv talat om trolleri, svarade hovmannen.

— Det var sorgen, som talade, icke Cæsar. Men du, vad anser du om
saken?

— Gudarna äro alltför mäktiga för att duka under för trolldomskonster.

— Men kan du då frånkänna Cæsar och hans familj gudomlighet?

— Pcractum est! mumlade den i närheten stående Epirus Marcellus,
användande det utrop, som folket utstötte, då en gladiator sårats så svårt på
arenan, att man icke behövde ge honom dödsstöten.

Tigellinus svalde sin vrede. Mellan honom och Petronius härskade sedan
länge en viss rivalitet gentemot Nero, och Tigellinus hade det försteget, att
Nero i hans sällskap icke behövde pålägga sig något tvång; men så ofta
Tigellinus och Petronius råkade i någon dispyt, tog den senare alltid hem
segern genom sin kvickhet och intelligens.

Så var det även nu. Tigellinus teg, men i sitt minne inpräntade han
namnen på de senatorer och ädlingar, som omringade Petronius vid utgången.
Han hoppades, att även han en gång skulle bli Cæsars främste gunstling.

Då Petronius lämnat palatset, begav han sig till Vinicius, berättade vad som
förefallit, och tillade:

— Jag har nu avvänt all fara icke blott från Aulus Plautius och Pomponia,
utan även från oss båda och till och med från Lygia. Man kommer icke
att anställa efterforskningar efter henne nu, redan av det skälet, att Nero
tänker resa till Antium och därifrån till Neapolis och Bajæ. Han har
hittills ej vågat uppträda offentligt på teatern här i Rom, men jag vet, att han
sedan någon tid tillbaka funderar på att göra detta i Neapolis. Sedan
drömmer han om att fara till Grekland, där han vill sjunga i alla mera
betydande städer. Därefter vill han hålla ett triumftåg i Rom med alla de
lagerkransar, som hans kära små greker förärat honom. Under tiden kunna vi
obehindrat söka efter Lygia här, och om vi finna henne söka få henne gömd
på en säker plats. Men har du icke hört av vår ädle filosof än ?

— Din ädle filosof är en skälm. Nej, jag har icke sett till honom, och
han kommer säkerligen ej att visa sig mera.

— Jag har en annan tanke, om icke beträffande hans ärlighet så
åtminstone om hans förstånd. Iian har redan en gång åderlåtit din börs och han
skall nog återkomma för att göra om försöket.

— Må han taga sig i akt, så att jag ej åderlåter honom själv i stället.

— Gör icke det, hav tålamod med honom, tills du verkligen övertygat
dig om hans bedräglighet. Giv honom icke mer pengar utan lova honom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free