Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 7S —
mig, att hon ej skall vara kall som en fisk mot dig. Skriv och tala om din
hälsa och din kärlek; lär dig konsten att älska och konsten att uppväcka
kärlek. V ale!
Vinicius till Petronius.
— Jag har ännu ej funnit Lygia. Hade jag ej hoppet att återfinna henne,
skulle du ej fått detta brev, ty man har ingen lust att skriva brev, då livet
är värdelöst för en.
Jag ville taga reda på om Chilon lurade mig, och en natt, då han kom för
att hämta pengarna åt Euricius, svepte jag en soldatmantel omkring mig och
följde honom och tjänaren obemärkt. Då de kommit fram till ort och ställe,
iakttog jag dem på avstånd, dold bakom en pelare och övertygade mig om, att
Euricius icke var någon uppdiktad figur. Nere vid floden såg jag en massa
människor, som vid fackelsken voro sysselsatta med att lossa stenar från en
stor pråm och stapla upp dem på stranden. Jag såg, hur Chilon gick fram
till dem, och började samtala med en gubbe, som efter en stund föll till hans
fötter. De andra ställde sig runt omkring honom och utstötte beundrande rop.
Inför mina ögon räckte min tjänare penningpåsen åt Euricius, som grep den
och började bedja med upplyfta händer, och bredvid honom knäböjde någon,
synbarligen hans son. Chilon sade något, som jag ej kunde höra, och
välsignade de båda knäböjande och de övriga, i det han gjorde ett tecken i luften
i form av ett kors; de tycktes tydligen dyrka detta tecken, ty alla böjde knä.
Jag hade lust att stiga fram till dem och utlova tre sådana penningpåsar åt
den, som överlämnade Lygia åt mig, men jag fruktade att förstöra Chilons
verk, och jag avlägsnade mig i stället.
Detta hände ungefär tolv dagar efter din avresa Sedan dess har Chilon
ofta varit hos mig. Han har talat om, att han vunnit stort inflytande bland
de kristna. Orsaken till att han ej funnit Lygia, är den, säger han, att det
finns så ofantligt många kristna i Rom, att de ej känna varandra alla och ej
kunna veta allt, som händer bland dem. De äro även så försiktiga och
tystlåtna, men han försäkrade mig, att då han bara lyckats komma i förbindelse
med de äldste i församlingen, som kallas presbyter, så skulle han utforska alla
deras hemligheter. En del av dem känner han redan, och han har redan
försökt utfråga dem, men endast mycket förskitigt för att icke väcka deras
misstankar och försvåra sitt verk. Och fastän jag håller på att förgås av otålighet,
inser jag, att han har rätt, och därför väntar jag.
Han har även lyckats taga reda på, att de kristna ha sina sammankomster
utanför stadsporten i övergivna hus eller i sandgropar. Där bedja de till
Kristus och hålla festmåltider. Sådana platser finnas det gott om. Chilon
påstår, att Lygia med avsikt går till sådana, som Pomponia ej känner till, så
att denna, om hon skulle tagas i förhöv, skulle kunna svära på, att bon ej
kände till Lygias gömställe. Det är möjligt, att presbyterna uppmanat henne
att iakttaga försiktighet. Då Chilon tagit reda på alla dessa platser, skall jag
följa med honom dit, och om gudarna värdigas låta mig se en skymt av Lygia,
svär jag dig vid Jupiter, att hon ej skall undkomma mig.
Ständigt tänker jag på dessa böneplatser. Chilon vill ej, att jag följer
med honom dit. Han är rädd, men jag kan ej härda ut hemma. Jag skulle
känna igen henne genast, även oin hon vore förklädd eller beslöjad. De ha
sina sammankomster nattetid, men trots detta skulle jag känna igen hennes
röst och hennes rörelser. Jag skall själv förkläda mig och gå dit och noga
iakttaga var och en, som går in eller ut. I morgon skall Chilon komma och
hämta mig, och då skola vi gå dit. Jag skall taga vapen med mig. Några av
mina slavar, som jag skickat ut till landsbygden, ha återkommit tomhänta.
Men nu är jag säker om, att hon vistas här i staden, kanske icke långt ifrån
mig. Jag har själv besökt en massa hus under förevändning, att jag ville
hyra en bostad åt mig. Hos mig skulle hon få det hundra gånger bättre, ty
där vimlar det av fattiga människor. Jag kommer ju ej att kunna neka henne
nåfiot. Du skriver, att jag valt den bättre delen, men jag har endast valt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
