- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
86

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 86 —

givit honom alltför starka nävar. Och nu gjorde han bot för detta. Andra
sjöngo, då de drogo kvarnstenarna, men han var så olycklig, han tänkte bara
på sin synd. Hur hade han ej bett och gråtit och bett Lammet om förlåtelse.
Men han kände, att han ännu icke hade gjort tillräcklig bot. Och nu hade
han lovat att döda förrädaren. Ja, han skulle döda honom, även om det
måste ske inför alla de bröder och systrar, som i morgon skulle församlas i
Ostrianum, ty man skulle endast förlåta oförrätter mot sig själv. Men
Glaukos borde först dömas av församlingens äldste, av biskopen eller aposteln.
Att döda var inte svårt, och att döda en förrädare var till och med lika
angenämt som att döda en varg eller en björn. Men om nu Glaukos vore
oskyldig? Hur skulle han då kunna taga ett nytt mord på sitt samvete och åter
visa olydnad mot Lammet?

— Det är ej tid att hålla något förhör, min son, svarade Chilon, ty
förrädaren kommer att gå raka vägen från Ostrianum till Cæsar i Antium eller
också dölja sig hos en viss patricier, i vars tjänst han står. Men jag skall
giva dig ett tecken, och om du efter att ha dödat Glaukos visar det för
biskopen eller den store aposteln, skola de välsigna din handling.

Vid dessa ord tog han upp ett mynt, drog fram sin kniv från sitt bälte
och ristade ett kors på myntet, som han sedan räckte åt arbetaren.

— Detta är domen över Glaukos och tecknet för dig. När du sedan visar
det för biskopen, kommer han även att förlåta dig de mord, som du
ofrivilligt låtit dig komma till last.

Arbetaren sträckte ut handen efter myntet, men då han ännu hade sitt
första dråp i färskt minne, kunde han inte låta bli att oroa sig.

— Fader, ropade han med bedjande röst. Tager du ansvaret för denna
gärning på ditt samvete, och har du själv hört, att Glaukos ämnar förråda
bröderna? ^

Chilon förstod, att han måste lämna några bevis eller åtminstone nämna
några namn, så att arbetaren icke skulle tvivla längre. Plötsligt fick han
en lycklig idé.

— Hör på, Urban, sade han, jag bor i Korinth, men jag härstammar från
Cos, och här i Rom undervisar jag en tjänsteflicka vid namn Eunice, som
också är från Cos, i Kristi lära. Hon tjänar som vestiplica hos en av Cæsars
vänner, en viss Petronius. I detta hus har jag fått veta, att Glaukos lovat
utlämna alla kristna åt Cæsar, och att åt en annan ar Cæsars gunstlingar, en
viss Vinicius, utlämna en kristen flicka....

Här avbröt han sig och såg förvånad på arbetaren, ty han hade sett en
vild glans i hans ögon, och hans ansikte hade antagit ett uttryck av raseri
och vrede.

— Vad är det? frågade Chilon oroligt.

— Ingenting, fader. I morgon dödar jag Glaukos.

Greken teg. Efter en stund grep han arbetaren i armen, vände honom så,
att månljuset föll klart på hans ansikte och betraktade honom uppmärksamt.
Tydligen överlade han, om han skulle utfråga honom vidare, eller tills vidare
nöja sig med det, som han redan visste, eller gissade sig till.

Men till slut segrade hans medfödda försiktighet. Han lade än en gång
sin hand på arbetarens huvud och frågade honom med högtidlig röst:

— I det heliga dopet gav man dig ju namnet Urban?

— Ja, fader.

— Frid vare alltså med dig, Urban.

XVIII.

Petronus till Vinicius:

"Det står illa till med dig, carissime! Venus har tydligen förvirrat dina
sinnen och berövat dig förmågan att tänka på något annat än din kärlek. Läs
igenom ditt svar på mitt förra brev, och du skall se, att du saknar intresse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free