Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io6 —
rädda mig, Hermes, rädda mig, du de kristnas Gud! Jag skall lämna Rom, jac
skall återvända till Mesembrien, men rädda mig från denne demon!"
Och denne lygier, som dödat Croton, tycktes honom verkligen som ett
övermänskligt väsen. Medan han sprang tänkte han, att det kanske var en gud,
som tagit gestalt i denna barbar. I detta ögonblick trodde han på alla gudar
i världen och på alla myter, som han eljest brukade göra narr av. Den tanken
for också genom hans hjärna, att det kanske varit de kristnas Gud, som dödat
Croton, och håren reste sig åter på hans huvud vid tanken på, att han haft
att göra med en sådan makt.
Först då han passerat flera gränder och såg ett par arbetare, som närmade
sig, blev han lugnare. Han rar alldeles förbi av trötthet och satte sig därför
ned på tröskeln till ett hus och torkade svetten ur pannan med en flik av sin
mantel.
Jag är gammal och behöver vila, sade han.
Arbetarna veko av på en sidogata, och han var åter ensam. Staden sov
ännu. På morgnarna började rörelsen tidigare i de förnämare kvarteren, där
slavarna i de rika familjerna voro tvungna att stiga upp tidigt. Men i de
kvarter, som beboddes av den lösa befolkningen, som underhölls av staten och förde
ett sysslolöst liv, steg man upp sent, isynnerhet om vintern. Då Chilon suttit en
stund på tröskeln, började han frysa. Han steg upp, kände efter, om han icke
tappat den penningpung, Vinicius givit honom, och började med långsamma steg
gå ned mot floden.
"Kanske jag får syn på Crotons lik någonstans," sade han för sig själv. "O,
gudar! cm denne lygier är en människa, skulle han ju på ett år kunna
förtjäna millioner sestertier; ty om lian strypt Croton som en hundvalp, vem
skulle väl då kunna stå emot honom? För varje uppträdande på arenan kunde
han få sin egen vikt i guld. Han bevakar flickan bättre än Cerberus vaktar
Hades. Men måtte Hades uppsluka honom! Jag vill inte ha att göra med
honom, han är för stark. Men vad skall jag ta mig till? Något förfärligt måste
ha inträffat. Om han krossat benen på en sådan jätte som Croton, så jämrar
sig nog nu Vinicius’ själ som bäst över detta fördömda hus och ber om en
begravning. Vid Castor! Han var ju en patricier, en vän till Cæsar och en
släkting till Petronius, en man, som hela Rom känner och dessutom
militär-tribun. Hans död kommer att stå dem dyrt. . . Jag undrar, om jag skulle gå
till prætorianernas läger eller till stadsvakten?"
Här hejdade han sig och funderade en stund; så utbrast han:
Ve mig! Vem har väl fört honom till detta hus om inte jag? Hans slavar
och frigivna veta om, att jag så ofta besökte honom, och en del veta också
varför. Vad skulle hända mig, om man misstänker mig för att avsiktligt ha
fört honom till detta hus, där han fann sin död? Även om det skulle visa
sig inför domstolen, att jag ej velat hans död, kommer man ändå att påstå, att
iag var orsak till densamma. Och då han är en ädling, kommer man icke att
lämna det ostraffat. Men om jag i hemlighet flyr från Rom, kommer jag ännu
mer att utsätta mig för misstankar.
Båda utvägarna voro dåliga. Men nu gällde det att välja det minst onda.
Rom var en stor stad, men Chilon förstod, att det lätt kunde bli honom för
trångt här. En annan skulle ha gått direkt till prefekten för vakten, tala om
för honom vad som hänt och lugnt avvaktat undersökningen, även om
misstankar skulle ha fallit på honom. Men Chilons hela förflutna liv var sådant,
att en närmare bekantskap med stadsprefekten eller med prefekten för vakten
skulle bereda honom nya svårigheter.
Men å andra sidan, cm han flydde, skulle detta endast övertyga Petronius
om, att Vinicius blivit förrådd och mördad genom någon komplott. Petronius
var en mäktig man, som kunde få polisen i hela riket till sitt förfogande och
för vilken det var en enkel sak att sätta efter den skyldige ända till världens
ända. Chilon kom att tänka på, att det kanske skulle vara bäst att begiva sig
direkt till PeTronius och tala orn för honom vad som hänt. Ja, det vore det
allra bästa. Petronius var en lugn människa, och Chilon kunde ara säker på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
