- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
139

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 139

rarens händer i den andras. Besökte du Rhodus för att se den plats, där
kolossen stod? Såg du i Panopeus den lera, yarav Prometheus skapade
människan, eller i Sparta det ägg, som Leda lade, eller i Eubæa Agamemnon.?
skepp, eller den pokal, för vilken Helenas vänstra bröst tjänade som modell?
Såg du pyramiderna och det hår, som Isis slet av sitt huvud av längtan
efter Osiris? Världen är stor, och den tager icke slut på andra sidan Tiberii.
Jag skall åtfölja Cæsar och på vägen tänker jag lämna honom och resa till
Cypern, ty min guldhåriga gudinna önskar, att vi tillsammans skola offra
duvor åt den cypriska gudinnan i Paphos, och du må veta, att allt, vad hon
önskar, även sker.

— Jag är din slavinna! utropade Eunice.

— Då är jag en slavinnas slav. Jag beundrar dig, du gudomliga, från
hjässan till fotabjället.

Så vände han sig till Vinicius och sade:

— Följ med oss till Cypern. Men glöm icke, att du först måste uppvakta
Cæsar. Det är illa, att du icke varit där än. Tigellinus skulle kunna
utnyttja detta till din nackdel. Han hyser visserligen intet personligt hat mot
dig, men det är tillräckligt, att du är min systerson. Vi måste säga, att du
varit sjuk. Vi måste tänka över vad du skall säga, om han frågar dig efter
Lygia. Det är nog bäst, att du endast gör en föraktlig gest med handen och
säger, att hon var så länge hos dig tills du tröttnade på henne. Det
kommer han att förstå. Säg honom också, att din sjukdom hållit dig hemma och
att din feber ökades av sorg över, att du ej kunde fara till Neapolis och
höra hans sång och att endast hoppet, att du snart skulle få höra honom,
gjort dig frisk igen. Var ej rädd för att smickra honom. Tigellinus lovar,
att han skall fundera ut något riktigt starkt åt Cæsar. Jag fruktar, att han
kommer att undergräva min ställning. Men jag fruktar mer för ditt
temperament.

— Vet du, sade Vinicius, att det finns människor, som icke frukta Cæsur
och leva lika lugnt, som om han alls icke funnes till ?

— Jag vet, vilka du menar: de kristna.

— Ja, de äro de enda. Och vad är väl vårt liv annat än en ständig
ångest!

— Lämna mig i fred med dina kristna. De frukta icke Cæsar, emedan han
kanske aldrig hört talas om dem. I varje fall vet han ingenting om dem
och bekymrar sig lika litet om deras lära som om vissna blad. Men jag
säger dig, att de äro svaga stackare. Du är knådad ur annan lera, och därför
uppreser sig din natur mot deras lära. Vi förstå konsten att leva och dö,
men ingen vet ännu, vad de förmå.

Dessa ord gjorde intryck på Vinicius, och på vägen hem undrade han, om
icke de kristnas godhet och barmhärtighet i själva verket endast vore ett be
vis på svaghet hos dem. Han sade sig, att tappra och kraftiga män icke kun
de förlåta på det sättet. Och han undrade, om detta kanske var förklaringen
till den motvilja, som hans romaresjäl kände gentemot denna lära. "Vi förstå
konsten att leva och dö!" hade Petronius sagt. Och de kristna? De kunde
endast förlåta, men varken känna verklig glädje eller verkligt bat.

XXX.

I)å Cæsar åter befann sig i Rom, ångrade han snart, att han vänt tillbaka
hem, och efter ett par dagar längtade han på nytt till Achaja. Han utfärds
de till och med ett edikt, vari han förklarade, att han icke skulle vara borta
länge denna gång och att de offentliga statsangelägenheterna icke skulle taga
någon skada härav.

Så begav han sig till Capitolium, följd av sina hovmän, bland vilka nu
även Vinicius befann sig, för att offra till gudarna för en lycklig resa. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free