Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140
följande dag, då han besökte Vestas tempel, inträffade en händelse, som
ändrade hela planen. Nero trodde icke på gudarna, men han fruktade dem, och
i synnerhet den hemlighetsfulla Vesta fyllde honom med en sådan ångest, att
han plötsligt kände håren resa sig på huvudet vid åsynen av gudinnan ocli
den heliga elden. Han kände en darrning genomfara alla lemmara, och han
segnade ned i Vinicius’ armar vilken råkade stå alldeles bakom honom. Man
förde honom genast till palatset, där han intog sängen ett helt dygn. Till
allas förvåning förklarade han, att resan uppsköts på obestämd tid, då
gudinnan i hemlighet varnat honom att lämna Rom alltför snart. Kort därefter
kungjordes för folket i hela Rom, att Cæsar lagt märke till borgarnas
sorgsna ansikten och att han skulle stanna hos dem för att dela deras glädje och
,iOrg. Folket jublade över denna underrättelse, ty den betydde detsamma som
bröd och skådespel för dem, och de samlades i stora skaror framför palatset
och utbringade leverop till den gudomlige Cæsars ära. Och denne avbröt det
tärningspel, varmed han fördrev tiden och sade:
— Ja, jag gjorde rätt i att uppskjuta resan. Jag kan ändå icke förlora
herraväldet över Egypten och Orienten. Icke heller kan jag förlora Achaja.
Jag skall låta draga en kanal över det korinthiska näset, och i Egypten skall
jag låta uppföra monument, i jämförelse med vilka pyiamiderna skola
förefalla som leksaker. Jag skall bygga en sfinx, sju gånger så stor som den, som
nu blickar ut över öknen vid Memphis, och den skall få mina anletsdrag.
Senare århundraden skola endast tala om detta monument och om mig.
— 1 dina dikter har du redan rest dig ett monument, som icke är sju
gånger, utan tre gånger sju gånger större än Cheopspyramiden, sade Petronius.
— Och min sång, då? frågade Nero.
— Ack ja! Om man endast kunde resa åt dig en staty som Memnons, som
vid soluppgången sjönge med din röst! Vid Egyptens kuster skulle det då i
evig tid vimla av fartyg, från vilka människor från alla tre världsdelarna
skulle lyssna till din sång.
— Ack ja, men vem skulle väl kunna resa en sådan?
— Men du kunde åtminstone låta hugga en staty av dig, körande ett
fyrspann, i basalt.
— Ja, det skall jag verkligen låta göra.
— Därmed kommer du att ge mänskligheten en stor gåva.
— 1 Egypten skall jag förmäla mig med månen, som är änka, och då skall
jag i sanning själv bli en gud.
— Och oss skall du giva stjärnorna till hustrur, och vi skola bilda en ny
konstellation, som man skall kalla Neros konstellation. Men Vitellus måste
du förmäla med Nilen, så att han kan få flodhästar till barn. Giv öknen åt
Vitellus, så att han må bliva schakalernas konung!
— Och vad har du tänkt ut åt mig? frågade Vatinius. — Må Apis välsigna
dig! I Beneventum ställde du till alltför praktfulla gladiatorspel för att jag
skulle kunna önska dig något ont. Gör ett par skor åt sfinxen, vars tassar
kanske bli kalla under de kalla nätterna och förfärdiga sedan skor åt alla de
statyer, som stå framför templen. Var och en skall där finna en
sysselsättning, som passar honom. Domitius Afer kan ju bli skattmästare, ty han
är känd för sin hederlighet . Det fröjdar min själ, Cæsar, att du drömmer
om Egypten, men jag är ledsen över, att du uppskjutit resan.
Och Nero svarade:
— Era dödliga ögon sågo ingenting, ty gudinnan gör sig osynlig för den
hon vill. Veten alltså, att när jag var i Vestas tempel, ställde sig gudinnan
bredvid mig och sade: ’Uppskjut din resa!’ Men det skedde så oväntat,
att jag förskräcktes, fastän jag ju borde vara gudarna tacksam för att de
beskydda mig.
— Vi grepos alla av förskräckelse, sade Tigellinus, och vestalen Rubria
föll i vanmakt.
—- Rubria! utbrast Nero. Vilken snövit hals hon har!
— Men hon rodnade, då hon fick se dig, gudomlige Cæsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
