- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
148

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 148 -

tan. Det kan icke vara Nero, ty för honom är du endast en soldat, med
vilken han på sin höjd kan samtala om tävlingarna på cirkus, och som icke
har den minsta förståelse för poesi och musik. Ingen i.nnan än Poppæa kan
ha varit angelägen om, att du blivit inbjuden. Detta betyder, att hennes
lidelse icke är någon övergående nyck och att hon tänker erövra dig.

—- Poppæa är modig!

— Ja, hon är i sanning modig, ty hon kan räddningslöst bringa dig i
fördärvet. Måtte Venus så snart som möjligt upptända en ny kärlek i hennes
hjärta, men så länge hon ser på dig med begär, måste du vara på din vakt.
Cæsar börjar redan bli trött på henne, han föredrager nu Rubria eller
Pythagoras, men han skulle ändå av ren fåfänga hämnas grymt på er.

— .lag visste inte, att det var hon, som tilltalade mig i skogsdungen, men
du hörde ju på och vet alltså vad jag svarade henne, att jag älskade en
annan och icke ville veta av henne.

— Jag besvär dig vid alla underjordens gudar att icke förlora den smula
förstånd, som de kristna lämnat kvar hos dig. Hur kan man tveka, när
man har att välja mellan en möjlig och en säker undergång? Har jag inte
sagt dig, att du är räddningslöst förlorad, om du sårat Poppæas fåfänga? Vid
Hades, om du känner leda vid livet, så kan du i stället öppna dina ådror
eller kasta dig på ditt svärd, ty om du förolämpar Poppæa, kan du få en mera
kvalfull död. Förr var det angenämare att tala med dig. Vad tänker du
egentligen göra? Skulle detta hindra dig från att älska din Lygia? Tänk på,
att Poppæa såg Lygia i palatset, och att det inte skall vara svårt för henne
att gissa, för vems skull du tillbakavisat en så stor ynnest. Och då skal’
Poppæa söka rätt på henne, även om hon hölle sig dold under jorden. Det
kommer icke endast bli din utan även Lygias undergång. Förstår du ?

Vinicius hörde på honom men tänkte på annat. Så sade han:

— Jag måste se henne.

— Vem ? Lygia ?

— Lygia.

— Vet du, var hon är.

— Nej.

— Tänker du på nytt söka efter henne på övergivna begravningsplatser och
på andra sidan Tibern?

— Jag vet inte, men jag måste träffa henne.

— Gott, fastän hon är en kristen, är hon kanske klokare än du. Hon
vill väl ej din undergång?

Vinicius ryckte på axlarna.

— Hon räddade mig ur Ursus’ hand.

— Men du måste skynda dig, om du vill träffa henne, ty Cæsar kommer
inte att uppskjuta sin resa denna gång. Dödsdomen kan han ju även
utfärda i Antium.

Men Vinicius hörde ej på honom. Han behärskades endast av en tanke —
att få träffa Lygia. Han började fundera för att finna någon utväg.

Då inträffade emellertid en händelse, som avlägsnade alla svårigheter. Nästa
morgon infann sig Chilon hos Vinicius helt oväntat.

Han kom eländig och i trasor, med hungerns spår i sitt ansikte, men
tjänarna, som en gång fått befallning att släppa in honom vid vilken timma på
dygnet som helst, vågade icke vägra honom inträde. Han kom därför direkt
in i atrium till Vinicius och utropade:

— Måtte gudarna giva dig odödlighet och dela med dig herraväldet över
jorden!

I första ögonblicket kände Vinicius lust. att sparka ut honom. Men så
kom han att tänka på, att greken kanske visste något om Lygia, och
nyfikenheten besegrade hans motvilja.

— Är det du? sade han. Hur står det till med dig?

— Illa, du Jupiters son, svarade Chilon. Den sanna dygden är en vara,
som icke är vidare efterfrågad i våra dagar, och den sanne filosofen får vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free