Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155
Hon lyfte sina blå ögon mot honom, så sänkte hon blygt sitt huvud och
sade:
— Du vet. . .
Vinicius kunde ej tala av idel glädje. Sedan talade han om för henne, hur
han så småningom börjat inse, hur olik hon var alla de romerska kvinnorna
med undantag av Pomponia. Han förklarade för henne, att han älskade henne
just av den orsak, varför hon flytt från honom och att hon alltid skulle vara
helig för honom vid hans härd, och hans ord fyllde Lygia med lycka.
Så fattade han hennes hand. Han kunde ej tala längre utan såg endast på
henne med hänförelse och upprepade hennes namn, liksom ville han
övertyga sig om att han återfunnit henne och att hon var vid hans sida.
— O, Lygia! ... O, Lygia!
Till slut började han utfråga henne om allt, som försiggått i hennes själ.
Hon bekände, att hon älskat honom, redan då hon vistades i Aulus hus och
att hon, om han fört henne tillbaka till hennes fosterföräldrar från
palatset, skulle ha biktat sin kärlek för dem och bett dem om förlåtelse för
Vinicius.
— Jag svär dig, sade Vinicius, att det icke var jag, som kom på den tan
ken att taga dig från dina fosterföräldrar. Petronius skall en gång tala om
för dig, att jag redan då sade, att jag älskade dig och ville göra dig till min
hustru. Jag sade till honom: Låt henne bestryka mina dörrposter med
varg-ister och slå sig ned på den heliga fällen vid min härd! Men han skrattade
åt mig och övertalade Cæsar att återfordra dig som gisslan och giva dig åt
mig. Hur ofta har jag icke förbannat honom därför, men kanske är det ett
lyckligt öde, som fogat det så, ty eljest skulle jag aldrig ha lärt känna de
kristna eller lärt mig förstå dig.
— Tro mig, Marcus, att det var Kristus, som fört dig till oss.
Vinicius lyfte förvånad huvudet.
— Ja, sade han, allt fogade sig så märkvärdigt, att då jag sökte efter dig,
fann jag de kristna. . . I Ostrianum lyssnade jag med förvåning till aposteln,
ty aldrig hade jag hört sådana ord förr. Och du har bett för mig?
— Ja, svarade Lygia.
De gingo förbi bersån, som var övervuxen av murgrönsrankor och kommo
fram till den plats, där Ursus efter ha strypt Croton, störtade sig över
Vinicius.
— Här skulle jag blivit ihjälslagen, om ej du varit, sade den unge
mannen.
— Tänk inte därpå, svarade Lygia, och var ej ond på Ursus.
— Skulle jag väl vilja hämnas på honom, därför att han försvarade dig!
Vore han slav, skulle jag återskänka honom friheten.
— Hade han varit slav, skulle Aulus för länge sedan friköpt honom.
— Kommer du ihåg, sade Vinicius, att jag ville återföra dig till dina
fosterföräldrar? Men du var rädd, att Cæsar kunde få reda på det och
häm-rtas på dem. Men nu kan du åter få träffa dem, så ofta du vill.
— Hur så, Marcus?
— Jag menar, att du utan fara kan hälsa på dem, sedan du blivit min.
Om Cæsar frågar mig, vad jag gjort med gisslan, som han givit mig, skall
jag svara honom: Jag har gift mig med henne, och hon besöker Aulus med
min tillåtelse. Han kommer säkerligen icke att stanna länge i Antium, ty
han tänker resa till Achaja därifrån, och även om han stannar där längre,
behöver jag icke uppvakta honom varje dag. Sedan Paulus av Tarsus
fullbordat undervisningen i eder lära, skall jag mottaga dopet och sedan
återvända hit och försona mig med Aulus, som i dessa dagar återvänder till
staden med sin familj. Sedan skall det icke finnas flera hinder i vår väg; jag
skall taga dig till min hustru och sätta dig vid min härd. O, carissitna,
carissima!
Han lyfte sin hand, som ville han taga himlen till vittne på sin kärlek.
Lygia lyfte sina strålande ögon met honom och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
