Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iS6 —
— Och då skall jag säga: Där du är, Cajus, där skall även jag vara, Caja.
— Nej, Lygia, sade Vinicius, jag svär dig att aldrig skall en kvinna vara
så hedrad vid sin makes härd, som du vid min.
En stund gingo de tysta bredvid varandra, ur stånd att fatta sin
gränslösa lycka. De liknade ett par gudagestalter, så sköna, som om våren
frambragt dem tillsammans med sina fagraste blommor.
De stannade under en cypress, som växte utanför dörren. Lygia lutade sig
mot dess stam. Och Vinicius bad med darrande röst:
— Bed Ursus, att han går till Aulus hus och hämtar dina leksaker och
övriga tillhörigheter åt mig.
Hon rodnade som en ros och svarade:
— Så brukas ej. . .
— Det vet jag. Det är brukligt, att pronuba *) bär dem efter bruden, men
gör det för min skull. Jag skall föra dem med mig till min villa i Antium,
och där skola de erinra mig om dig.
— Han knäppte ihop sina händer och upprepade som ett barn, som ber ön:
någonting:
— Pomponia återvänder en av dagarna. Gör det därför, o, gudomliga, gör
det carissima meal
— Låt Pomponia göra som hon vill, svarade Lygia och rodnade ännu mer
vid tanken på det förestående bröllopet.
Återigen stodo de tysta. Lygia lutade sig mot cypresstammen, hennes
ansikte lyste i skyggan som en blomma, hennes ögon voro sänkta, och hennes
bröst höjdes och sänktes häftigt, under det Vinicius växlade ansiktsfärg och
blev mycket blek. I tystnaden hörde de sina egna hjärtans slag, och i deras
ögon förvandlade sig cypresserna, myrtenbuskarna och murgrönan i bersån
till en kärlekens trädgård.
Efter en stund visade sig Miriam i dörren och kallade dem in till
middagen. De slogo sig ned mellan apostlarna, som betraktade dem med glädje
som representanter för det släkte, som efter deras död skulle utså den nya
trons säd. Petrus bröt brödet och välsignade det. Ur allas ansikten lyste
en oändlig frid, och en stor lycka tycktes fulla hela rummet.
— Se, sade Paulus, vänd till Vinicius, äro vi verkligen fiender till livet
och glädjen?
Och Vinicius svarade:
— Nu vet jag sanningen, ty aldrig har jag varit så lycklig som bland eder.
XXXV.
Di Vinicius samma afton återvände hem genom Forum, fick han vid
Vicus Tuscus syn på Petronius’ förgyllda bärstol, som bars av åtta bithynier.
Han vinkade åt dem att stanna och trädde fram till förhänget.
— Jag önskar dig en angenäm och ljuv sömn, sade han skrattande, då
han såg, att Petronius sov.
— Ack, är det du, svarade Petronius. Ja, jag har tagit mig en liten lur,
ty jag har varit i palatset hela natten. Nu är jag ute för att skaffa mig
nägot att läsa i Antium. . . Vad nytt?
— Du gör besök hos bokhandlarna? frågade Vinicius.
— Ja, jag vill ej bringa mitt bibliotek i oordning och därför gör jag
särskilda inköp för resan. Det lär ha kommit ut några nya arbeten av Musonius
och Seneca. Jag söker också få tag i Persius och en viss upplaga av Virgilius’
ekloger, som jag inte har. O, vad jag är trött, och vad jag har ont i mina
händer av att taga ned alla dessa rullar från spikarna. . . Ty när man
kom-»ner in i en bokhandel, vill man av nyfikenhet titta på allting. Jag har
*) En hustru, som i brudens sida ombesörjde vad som behövdes vid
bröllopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
