- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
157

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 157

besökt Avirinus ocli Atractus i Argiletum, och dessförinnan var jag hos
So-ziena i Vicus Sandalarius. Vid Castor! Jag är sömnig. . .

— Jaså, du har varit på Palatinen. Vad nytt därifrån?... Vet du vad,
skicka hem bärstolen med böckerna och följ med mig hem. Vi skola tala om
Antium och om en del andra saker.

— Gott, sade Petronius och steg ur bärstolen. Du vet väl, att vi skola
fara till Antium i övermorgon?

— Hur skulle jag veta det?

— I vilken värld lever du? Har du inte hört detta förrän nu? Du måste
vara beredd tidigt i övermorgon. Varken ärter i olja eller omslag på den feta
nacken ha varit till någon nytta, och Cæsar har blivit ännu hesare. Därför
kan det ej bli tal om något uppskov. Han förbannar Rom och luften här
och skulle gärna vilja jämna det med marken eller låta det härjas av eld,
och han längtar efter att få komma till havet så snart som möjligt. Han
påstår, att de dunster, som vinden för med sig från de smala gränderna, skola
lägga honom i graven. I dag ha stora offer framburits i alla tempel för att
återställa hans röst, och ve Rom och i synnerhet senaten, om ej detta sker
med det snaraste.

— Då tjänar det ju ingenting till att fara till Achaja.

— Ack, tror du vår gudomlige Cæsar endast äger en talang? svarade
Petronius skrattande. Han skulle kunna uppträda som diktare vid de
olympiska spelen med sitt epos om Tröjas brand, som atlet, som körsven, som
musiker; ja, till och med som dansare. Vet du, varför denna apa blev hes? I
går föll det honom in att tävla med Paris i dans, och han dansade för oss
Ledas äventyr, varunder han svettades och förkylde sig. Han var lika våt
och klibbig som en nyfångad ål. Han bytte mask gång på gång, vände och
vred sig som en spindel och fäktade med armarna som en drucken sjöman.
Det var rent av äckligt att se denna tjocka måge och dessa smala ben. Paris
hade undervisat honom förut i två veckors tid, men föreställ dig Cæsar som
Leda eller som den till en svan förvandlade guden. Det var den verkliga
svanen! Och nu tänker han uppträda offentligt i denna pantomim, först i
Antium och sedan i Rom.

— Det väckte redan förargelse, då han sjöng offentligt, men tänk, om den
romerske kejsaren uppträder som skådespelare! Nej, det kommer Rom aldrig
att tåla.

— Min käre vän, Rom tåler allting och senaten kommer att frambära sitt
högtidliga tack åt fosterlandets fader.

— Säg mig, är det möjligt att sjunka djupare?

Petronius ryckte på axlarna.

— Du lever som en enstöring hemma i ditt hus och tänker endast på Lygia
och de kristna. Därför vet du ej, vad som hänt för ett par dagar sedan.
Nero har offentligt gift sig med Pythagoras. Han uppträdde som brud.
Detta överträffar väl de värsta galenskaper. Prästerna kommo och förrättade
den högtidliga vigseln. Jag var närvarande. Jag kan tåla mycket, men jag
erkänner, att jag tänkte, att om gudarna verkligen existera, måste de giva ett
tecken! . . . Men Cæsar tror icke på gudarna, och däri gör han rätt.

— Han är följaktligen överstepräst, gud och ateist i en person! utropade
Vinicius.

Petronius skrattade.

— Ja, det har jag aldrig kommit att tänka på, men det är en
saminan-ställning, som världen aldrig skådat hittills.

Så stannade han och fortsatte:

— Men du måste tillägga, att denne överstepräst, som ej tror på gudarna,
och den gud, som hånat gudarna, likväl fruktar dem i sin egenskap av ateist.

— Det visar bäst händelsen i Vestas tempel.

— Vilken värld vi leva i!

— Som världen är, är Cæsar. Men det kan ej räcka länge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free