Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IÖ4 —
fanns ingen i hela världen, som i detta ögonblick skulle dristat sig att tro,
att denna makt icke skulle bestå i alla tider och att den icke skulle överleva
alla nationer.
Vinicius, som åkte i slutet av tåget, fick plötsligt syn på aposteln och Lygia.
Han hoppade ur sin vagn och hälsade dem med strålande ansikte. Han
talade brådskande som en, som icke har någon tid att förlora:
— Har du kommit hit, Lygia? Jag vet ej, hur jag skall tacka dig!....
Gud kunde ej ha sänt mig ett lyckligare förebud. Jag hälsar dig och tager
samtidigt avsked från dig, men icke för någon längre tid. På olika ställen
längs vägen skall jag låta inkvartera parthiska hästar, och varje fridag skall
jag vara hos dig tills jag fått tillåtelse att återvända. Lev väl!
— Lev väl, Marcus! ropade Lygia, och så tillade hon med låg röst: Måtte
Kristus leda dig och öppna ditt hjärta för Paulus’ ord.
Vinicius fröjdade sig i sitt hjärta över att hon var så angelägen om, att
han snart skulle bli kristen och svarade:
— Ocellc mil Måtte det bli så, som du säger! Paulus föredrager att åka
tillsammans med mina tjänare, men han skall ändå vara min mästare och
kamrat. Lyft slöjan, carissima, att jag ännu en gång må se ditt ansikte före
min avresa. Varför är du så beslöjad?
Hon slog tillbaka slöjan och visade honom sitt strålande ansikte med de
underbara ögonen och sade:
— Tycker du inte om, att jag är beslöjad?
Hon log mot honom med flickaktigt övermod, och Vinicius såg förtjust på
henne och svarade:
— Nej, ty mina ögon skulle vilja betrakta dig alltid, ända tills döden
skiljer oss åt.
Så vände han sig till Ursus och sade:
— Ursus, vaka över henne som över dina egna ögon, ty hon är icke endast
din utan även min härskarinna!
Han grep hennes hand och tryckte den mot sina läppar: till stor förvåning
för de omkringstående, som icke kunde förstå, varför denne lysande hovman
gav sådana ärebetygelser åt denna flicka, som var så torftigt klädd, nästan
som en slavinna.
— Lev väl!....
Han skyndade raskt bort, ty Cæsars följe hade hunnit ett gott stycke
framåt. Aposteln Petrus gjorde korstecknet omärkligt över honom, och den gode
Ursus prisade honom, glad över att hans unga härskarinna ivrigt lyssnade
till hans ord och betraktade honom med tacksamhet.
Processionen avlägsnade sig mer och mer, höljd i moln av gyllene damm.
De stodo länge och sågo efter den, tills mjölnaren Demas, hos vilken Ursus
arbetade, trädde fram till dem.
Han kysste apostelns hand och bad dem äta kvällsvard hos honom, då de
säkerligen voro både hungriga och trötta efter att ha tillbragt större delen
av dagen vid stadsporten.
De gingo med honom hem, och sedan de ätit och vilat sig, återvände de
till andra sidan Tibern. De gingo genom Clivus Publicus, över Aventinska
kullen mellan Dianas och Mercurius’ tempel. Aposteln Petrus såg uppifrån
denna höjd ned på alla de byggnader, som utbredde sig framför honom, han
försjönk i tystnad, och han tänkte på, hur stor och mäktig denna stad var,
till vilken han kommit för att predika Guds ord. Denna omätliga, rovgiriga
och tygellösa stad, rutten ända in till märgen och likväl oangriplig i sin
väldiga makt, denne Cæsar, brodermördare, modermördare, hustrumördare, denne
gycklare, som var herre över trettio legioner och genom dem herre över hela
världen; dessa hovmän, klädda i guld och purpur, som icke voro säkra för
morgondagen, men på samma gång mäktigare än konungar; allt detta föreföll
honom som ett avgrundsrike av ondska och skändliga gärningar. Och hans
enkla hjärta förvånades över, hur Gud kunde giva Satan en sådan ofattbar
makt, hur Han kunde giva honom jorden att trampa på, pressa fram tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
