Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iS78 —
— Då befaller jag dig att redan i morgon resa till Rom och gifta dig, och
du får inte komma inför mina ögon utan vigselring på fingret.
— Jag tackar dig, herre, av hela mitt hjärta och hela min själ.
— Hur härligt är det ej, att göra människor lyckliga, utbrast Nero. Jag
skulle ej vilja göra något annat i hela mitt liv.
— Bevisa oss ännu en ynnest, gudomlige Cæsar, utropade Petronius.
Tillkännagiv din vilja i den kejserliga Poppæas närvaro. Vinicius skulle aldrig
våga gifta sig med en kvinna, för vilken hon hyser den minsta motvilja, men
du, herre, kan med ett ord förjaga hennes avvoghet, om du förklarar, att det
sker på din befallning.
— Gott, sade Cæsar, jag kan ej neka dig eller Vinicius något.
Han gick åter in i villan, och de båda andra följde honom med hjärtat fullt
av glädje över den vunna segern. Vinicius måste lägga band på sig för att
ej falla Petronius om halsen, ty nu tycktes honom alla hinder övervunna.
Inne i atrium funno de Fullius Senecio och unge Nerva inbegripna i etfc
samtal med Poppæa. Terpnos och Diodor stämde sina cittror. Nero slog sig
ned på en stol, inlagd med sköldpadd och viskade något i örat på en grekisk
gosse, som stod bredvid honom. Efter en stund kom denne tillbaka med ett
guldskrin. Nero öppnade det, tog fram ett halsband av stora opaler och sade:
— Dessa juveler äro denna afton värda.
— Morgonrodnaden strålar glittra i dem, sade Poppæa, som trodde, att
halsbandet var ämnat åt henne.
Cæsar reste sig och stod en stund och vägde de rosafärgade stenarna i sin
hand. Så sade han:
— Vinicius, överlämna detta halsband från mig åt din lygiska kungadotter,
med vilken jag befaller dig att gifta dig.
Full av vrede och förvåning irrade Poppæas blick från Cæsar till Vinicius
och stannade slutligen på Petronius. Men denne stod vårdslöst lutad mot
ryggstödet på en stol och lät handen glida över en harpa, som om han ville
inpränta dess form i sitt minne.
Vinicius tackade Cæsar för gåvan och trädde sedan fram till Petronius.
— Hur skall jag kunna tacka dig för allt vad du gjort för mig i dag?
sade han.
— Offra ett par svanar åt Euterpe, svarade Petronius, prisa Cæsars sånger
och bry dig ej om onda förebud. Jag hoppas, att lejonens rytanden ej mer
skola störa dig och din lygiska lilja i eder sömn.
— Nej, sade Vinicius, nu är jag fullkomligt lugn.
— Må Fortuna vara eder nådig. Men giv nu akt. Cæsar har tagit sin
cittra. Håll nu andan, lyssna och fäll tårar!
Cæsar hade verkligen tagit sin cittra och lyfte ögonen mot taket. Allt
samtal avstannade i salen, och de närvarande sutto orörliga, liksom förstenade.
Endast Terpnos och Diodor, som skulle ackompanjera Cæsar, sågo än på
varandra, än på Cæsar, väntande på sångens första toner.
Plötsligt hördes larm och oro utanför. Efter en stund lyftes förhänget, och
Cæsars frigivne, Phaon, inträdde, tätt följd av konsul Lecanius.
Nero rynkade ögonbrynen.
— Förlåt, gudomlige kejsare, utropade Phaon flämtande. Rom brinner!...
Största delen av staden står i lågor.
Alla sprungo upp från sina platser. Cæsar lade cittran ifrån sig och
utropade:
— O, gudar!.... Nu skall jag ändå få se en brinnande stad, ocli så
skall jag kunna avsluta min Trojad.
Därpå vände han sig till konsuln:
— Om jag avreser omedelbart, skall jag då hinna få se branden?
— O, herre, svarade konsuln, som var blek som döden. Staden är ett enda
stort eldhav! Röken kväver invånarna, människorna falla i vanmakt eller
kasta sig själva i lågorna av vansinne.... Rom är förlorat, o, herre!
Det uppstod ett ögonblicks tystnad, som bröts av ett rop från Vinicius:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
