Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— igo —
pet: Elden är lös! Folk strömmade till från alla håll, dels för att rädda och
dels av nyfikenhet, men då elden samtidigt bröt ut på andra ställen, måste
jag snart tänka på min egen räddning.
— Såg du några, som kastade facklor mot husen?
— Vad har jag ej sett, o, Æneas’ ättling! Jag har sett folk bekämpa
varandra med vapen i hand. Jag har sett söndertrampade inälvor på
stenläggningen. Ack, herre, hade du sett detta, skulle du ha trott, att staden stormats
av barbarer. Folket skrek, att världens undergång kommit. Många hade
gripits av vansinne och rusade rakt in i lågorna. Andra tjöto av glädje, ty, o,
herre, det finns även sådana onda människor, som ej förstå att rätt
uppskatta våra rättvisa lagar, tack vare vilka man ostraffat kan tillägna sig andras
egendom. Människorna kunna aldrig böja sig för gudarnas vilja.
Vinicius var alltför mycket sysselsatt med sina egna tankar för att lägga
märke till ironien i Chilons ord. Han ryste vid blotta tanken på, att Lygia
kunde ha varit på dessa förfärliga gator, där man trampade på människors
inälvor. Och fastän han redan frågat Chilon minst tio gånger om allt, vad
denne visste, vände han sig åter till honom:
— Så du dem med egna ögon i Ostrianum?
— Ja visst, o, Venus’ son. Jag såg jungfrun, den präktige lygiern, den
helige Linus och aposteln Petrus.
— Innan, elden bröt ut?
— Ja, herre.
Men Vinicius började misstänka, att Chilon ej talade sanning. Han höll
in sin mulåsna, såg olycksbådande på den gamle greken och frågade;
— Vad gjorde du där?
Chilon blev förvirrad. Han erinrade sig, att Vinicius förbjudit honom att
spionera på de kristna, och i synnerhet på Lygia och Linus.
— Herre! utropade ban, varför vill du ej tro, att jag älskar dem? Jag var
i Ostrianum, emedan jag själv redan är halvt kristen. Pyrrho har lärt mig att
akta dygden mer än filosofien, och dessutom är jag fattig, herre. Medan du
var i Antium, svalt jag ofta över böckerna, och därför brukar jag sitta på
murarna av Ostrianum, ty fastän de kristna själva äro fattiga, giva de mera
allmosor än alla de övriga romarna tillsammans.
Vinicius trodde honom och frågade därför med något vänligare röst:
— Vet du, var Linus bor för närvarande?
— Du har en gång straffat mig grymt för min nyfikenhet, svarade greken.
Vinicius red vidare under tystnad.
— Herre! utropade Chilon om en stund. Utan min hjälp skulle du ej finna
flickan, och du nu finner henne, glömmer du väl ej den stackars filosofen?
— Du skall få ett lius med ett vinberg vid Ameriola, svarade Vinicius.
— Jag tackar dig. Herkules! Med ett vinberg? . . . Jag tackar dig! Åh,
med ett vinberg! . . .
De redo förbi Vatikanska kullen, som lyste röd i elskenet. När de
passerat Naumachia, veko de av åt höger för att gå över floden och därifrån nå
fram till Porta Flaminia. Plötsligt höll Chilon in sin mulåsna och sade:
— Herre, jag har fått en god .idé!
— Tala!
—Mellan Janiculum och Vatikanen bakom Agrippinas trädgårdar finns det
ett stenbrott. Hör på, herre! På sista tiden ha judarna i Rom börjat
förfölja de kristna. Du vet, att redan under den gudomlige Claudius regering
förekom sådana oroligheter, att kejsaren var tvungen att landsförvisa dem.
Men nu ha de återvänt. De lia känt sig trygga under Poppæas beskydd och
hata de kristna ännu mer. Jag vet, ty jag har själv sett det. Det har ej
utfärdats något edikt mot de kristna, men judarna anklaga dem inför prefekten
för att mörda barn, dyrka en åsna och för att utbreda en lära, som ej
erkänts av senaten, och de överfalla dem i deras bönehus, så att de kristna
måste dölja sig.
— Nå, vart vill du komma? frågade Vinicius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
