Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 199 —
och utan ett ord, som ett barn, vilket efter dagar av sorg och ångest
återfinner sin fader eller moder, kastade hon sig i hans utbredda armar.
Han tryckte henne tigande till sitt bröst med en hänförelse, som om hon
återskänkts honom genom ett under. Därpå fattade han med båda händerna
om hennes huvud, kysste hennes panna och hennes ögon, viskade hennes
namn, och slutligen böjde han sig ned och kysste hennes händer. Hans
glädje var gränslös, liksom hans kärlek och hans lycka.
Så berättade han henne, huru han skyndat från Antium, huru han sökt
henne vid murarna samt bland röken i Linus’ hus, huru han ängslats och lidit,
innan äntligen aposteln talade om för honom, var hon uppehöll sig.
— Men nu, sade han, när jag funnit dig, kan jag ej lämna dig kvar så
nära detta eldhav ocb dessa upphetsade människoskaror. Här mördar man
varandra vid stadsmurarna, slavar plundra och göra uppror. Endast Gud vet vilka
olyckor, som ännu skola hemsöka Rom. Men jag skall rädda dig och de andra.
O, min älskade! Vill du följa mig till Antium? Där stiga vi ombord på
ett fartyg och fara till Sicilien. Min jord är eder jord, mina hus äro edra
hus. Hör på mig. På Sicilien träffa vi Aulus och hans familj. Jag skall
återgiva dig åt Pomponia, för att jag sedan må erhålla dig ur hennes hand.
Du, carissima, fruktar mig ej längre, fastän jag ännu ej är döpt. Men
fråga Petrus, om jag ej nyss sagt honom, att jag skulle vilja bli en Kristi sanne
bekännare, och bad honom döpa mig snart. Hav du förtroende till mig,
carissima, och haven förtroende till mig, I alle.
Lygia lyssnade till hans ord med strålande ögon. Här levde de alla i
ständig ångest och osäkerhet. På Sicilien skulle de leva i lugn och ro. Hade
Vinicius velat föra henne ensam med sig, skulle hon ha kämpat mot
frestelsen, då hon inte hade kunnat lämna den sjuke Linus och aposteln Petrus.
Men Vinicius hade ju sagt till dem: "Följen med mig! Min jord är eder
jord, och mitt hus är edert hus!
Och hon böjde sig ned för att kyssa hans hand som tecken till lydnad, i
det hon sade:
— Din härd är min härd.
Men så rodnade hon djupt, då hon uttalat dessa ord, som enligt romersk
sed tillkommo bruden vid bröllopsceremonierna. Hon stod i eldskenet med
sänkt huvud, oviss huru han skulle taga hennes ord.
Men Vinicius’ ögon strålade av gränslös tillbedjan. Han vände sig till
Petrus och sade:
— Rom brinner på Cæsars befallning. I Antium klagade han över, att
han aldrig sett en verklig eldsvåda. Men då han ej ryggade tillbaka för ett
sådant brott, vem vet då, vad han kan finna på härnäst. Det skulle ej
förvåna mig, om han befaller trupperna att hugga ned befolkningen. Följen mig
till Sicilien. Där kunnen I i lugn och ro stanna, tills stormen lugnat sig
och sedan återvända för att utså ny säd.
I samma ögonblick hördes från Ager Vaticanus skrik av raseri och
förfäran. Samtidigt inträdde hyddans ägare, stängde dörren hastigt efter sig och
ropade:
— Vid Neros cirkus mördar man vilt. Slavar och gladiatorer anfalla
medborgarna.
— Hören I? sade Vinicius.
— Måttet är rågat, svarade aposteln.
Så vände han sig till Vinicius, pekade på Lygia och sade:
— Tag denna flicka, som Gud bestämt för dig, och rädda henne,
tillsammans med den sjuke Linus och Ursus
Men Vinicius, som innerligt älskade aposteln, utropade:
— Jag svär dig, mästare, att jag ej lämnar dig här och prisgiver dig åt
fördärvet.
— Må Herren välsigna dig för din goda vilja, svarade aposteln. Men har
du ej hört, att Kristus på havet tre gånger sade till mig: ’Föd mina lamm!’?
Vinicius stod tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
