Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—■ 208 -
— Herre, ri anklaga dem blott, emedan de äro fiender till rår Lag, fiender
till Rom och fiender till dig, och emedan de sedan länge påstå, att världen
skall gå under genom eld. Resten skall denne man berätta, vars läppar aldrig
ha befläckats av någon lögn, ty i hans moders ådror flöt det utvalda
folkets blod.
Nero vände sig till Chilon:
— Vem är du?
— Din tillbedjare, Osiris, och dessutom en stackars stoiker....
— Jag hatar stoikerna, svarade Nero. — Jag hatar Traseas, jag hatar
Mu-sonius och Cornutus. Deras tal, deras förakt för konsten, deras frivilliga
nöd och osnygghet äro mig motbjudande.
— Herre, din mästare Seneca äger tusen tavlor av citrusträ. Du behöver
blott befalla för att jag skall hava två gånger så många. Jag är stoiker,
emedan jag är tvungen därtill. lJryd, du strålande, min stoicism med en
rosenkrans och sätt ett vinkrus framför den, så sjunger den som Anacreon och
överröstar alla epicuréer.
Nero, som tyckte om namnet "strålande", log och utropade:
— Jag tycker om dig.
— Denne man är värd sin vikt i guld! sade Tigellinus.
Chilon svarade:
— Herre, öka min vikt med din frikostighet, ty annars skulle en vindfläkt
kunna blåsa bort lönen.
— Du skulle verkligen inte uppväga Vitellius, anmärkte Cæsar.
— Eheu, du silverbågade, min kvickhet är inte av bly.
— Jag hör, att din lag inte förbjuder dig att kalla mig gud.
— O, du odödlige, min lag är i dig, de kristna hava försmått denna lag
och därför hatar jag dem.
— Vad vet du om de kristna?
— Vill du tillåta mig att gråta, du gudaborne ?
— Nej, ropade Nero, — det tråkar ut mig.
— Och du har trefalt rätt, ty tårarna borde för alltid ha torkat i de ögon,
som ha sett dig. Herre, skydda mig mot mina fiender.
— Tala då om de kristna, befallde Poppæa otåligt.
— Det skall ske, som du befaller, Isis, svarade Chilon. Alltsedan min
ungdom har jag ägnat mig åt filosofien och sökt sanningen. Jag sökte den hos
de gamla visa och i Akademien i Athen och Serapeum i Alexandrien. Då jag
hörde talas om de kristna, trodde jag, att detta var en ny skola, där jag
skulle finna några nya vishetskorn, och sökte till min olycka deras
bekantskap. Den förste kristne, med vilken olyckan sammanförde mig, var Glaukos,
en läkare i Neapolis. Av honom lärde jag med tiden, att de tillbedja en
viss Christos, som har lovat dem att utrota alla människor och föröda alla
städer, men att skona dem, om de vilja hjälpa honom att utrota Deukalions
barn. Därför, o herre, hata de människorna, därför förgifta de brunnarna,
därför förbanna de i sina församlingar Rom och alla hennes helgedomar, där
våra gudar dyrkas. Christos blev korsfäst, men han lovade dem att
återkomma, om Rom blev ödelagt av eld, och giva dem herravälde över
jorden. . .
— Nu skall folket förstå, varför Rom blivit bränt, insköt Tigellinus.
— Många förstå det redan, herre, svarade Chilon, ty jag går omkring i
trädgårdarna och på Marsfältet och undervisar människorna. Men om I
viljen höra mig till slut, skolen I förstå, vilken orsak jag har till hämnd.
Glaukos, läkaren, avslöjade ursprungligen inte för mig, att deras lära anbefaller
hatet till människorna. Tvärtom sade han, att Christos var en god gud och
att huvudtanken i hans lära var kärleken. Mitt veka hjärta kunde inte motstå
sådana läror, och jag fattade tycke för Glaukos och litade på honom. Jag
delade med honom varje brödbit, varje sestertie, och vet du, herre, hur han
lönade mig? På vägen från Neapel till Rom stötte han en kniv i bröstet
på mig, och min hustru, min unga och vackra Berenike, sålde han till slav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
