Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten redan hade pågått sedan middagen, och att talrika mordbrännare
redan gripits. Efter en stund skallade åter ropet genom nya och gamla gator,
genom alla små gränder i närheten av Palatinum, på alla kullar, i alla
trädgårdar, genom hela Rom, så långt och brett det var.
— Till lejonen med de kristna!
— Hopen! upprepade Petronius med förakt. Ett folk, som är värdigt sin
Caesar.
Och han måste tänka på, att en sådan värld, som var uppbyggd på våld
och grymhet i en utsträckning, som var t. o. m. barbarerna främmande, att
en sådan värld av skändliga dåd och vansinniga utsvävningar inte kunde
bestå i längden. Rom var världens herre men också världens pestböld. En
liklukt utströmmade från det. över dess förmultnande liv föll dödens
skugga. Ibland talade man härom t .o. m. bland hovmännen, men aldrig hade denna
sanning stått så klar för Petronius, att denna blomkransade vagn, på vilken
Rom stod som triumfator och som släpade de fängslade folken efter sig,
rullade ned i avgrunden. Världsstadens liv tycktes honom nu som
upptågsmakarnas yrande tåg och som en orgie, som någon gång måste taga slut.
Han begrep nu, att endast de kristna hade ny grundval för sitt liv, men
han trodde, att intet spår snart skulle vara kvar av dem. Vad skulle sedan
komma?
Gyckelspelet skulle fortsätta under Neros ledning, och när Nero hade
försvunnit, skulle en annan likadan eller ännu värre komma, ty med sådana
patricier och ett sådant folk fanns ingen anledning att tro, att någon bättre
skulle komma. Det skulle bli nya orgier, kanske endast ännu avskyvärdare
och mera förhatliga.
Men orgierna kunde inte vara alltid, och till slut måste man gå till vila,
även om det blott var av utmattning.
Medan Petronius tänkte så, kände han sig själv trött. Lönade det sig att
leva utan att veta, vad nästa dag skulle medföra, blott för att se på en
sådan världsordning. Dödens ande var ju lika vacker som sömnens och hade
också vingar på ryggen.
Bärstolen stannade utanför porten, som genast öppnades av den varsamme
portvakten.
— Har den ädle Vinicius kommit tillbaka? frågade Petronius.
— För en stund sedan, herre, svarade slaven.
— Han har alltså inte befriat henne, tänkte Petronius.
Han lade raskt av togan och skyndade in i atrium.
Vinicius satt på en trefot med huvudet nästan sänkt ned till knäna och
händerna i kors om huvudet. Vid ljudet av stegen lyfte han sitt stelnade
ansikte, i vilket endast ögonen lyste som i feber.
— Kom du för sent? frågade Petronius.
— För sent, hon greps redan i förmiddags.
En tystnad följde.
— Har du sett henne?
— Ja.
— Var är hon?
— I det mamertinska fängelset
Petronius ryste och såg frågande på Vinicius.
Denne förstod.
— Nej, svarade han. Man har inte kastat henne i Tullianum och inte
heller i det mellersta fängelset. Jag har mutat vakten, och han har givit henne
sitt rum. Ursus ligger framför tröskeln och vakar över henne.
— Varför försvarade han henne inte?
— Det kom femtio pretorianer. För övrigt förbjöd Linus honom det.
— Och Linus?
— Linus ligger för döden. Därför tog man honom inte med.
— Vad tänker du göra ?
— Rädda henne eller dö med henne. Ären jag tror på Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
