- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
244

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.w. 244 —

Men den vidskeplige Vestinus vaknade plötsligt ur sina funderingar och
frågade med hemlighetsfull röst:

— Haven I märkt, att de se någonting, medan de dö? De blicka uppåt och
dö liksom utan lidande. Jag är övertygad om att de se någonting.

Vid dessa ord tittade han upp mot amfiteaterns öppning, över vilken
natten började breda ut sitt stjärnströdda tält. De andra svarade med skratt och
skämtsamma antaganden angående det, som de kristna kunde se i
dödsögonblicket. Emellertid gav Cæsar ett tecken, varpå fackelbärarna satte sig i
rörelse. Cæsar lämnade cirkus följd av vestalerna, senatorerna, dignitärerna och
augustianerna. Natten var klar och varm. Utanför cirkus rörde sig ännu en
mängd människor, som ville se Cæsars avfärd men förhöllo sig märkvärdigt
dystra och tigande därvid. Då och då hördes en applåd, som tystnade. Från
spoliarium förde de knarrande vagnarna bort de blodiga kvarlevorna av de
kristna.

Petronius och Vinicius tillryggalade vägen under tystnad. Först i närheten
av lantgården frågade Petronius:

— Har du övervägt, vad jag sade dig?

— Förvisso, svarade Vinicius.

— Vet du, nu är det även för mig en angelägenhet av största vikt. Jag
måste befria Lygia trots Cæsar och Tigellinus. Det är en strid, i vilken jag
föresatt mig att segra, ett spel, i vilket jag vill vinna, även om det skulle
kosta mig mitt eget skinn. . . Denna dag har endast styrkt mig i min
föresats.

— Må Kristus belöna dig därför.

— Du skall få se.

De kommo fram till lantgården och stego ur bärstolen. Nu trädde en mörk
gestalt fram till dem och frågade:

— Är den ädle Vinicius här?

— Här, svarade tribunen, vad vill du?

— Jag är Nasarius, Miriams son, jag kommer från fängelset och har
nyheter till dig från Lygia.

Vinicius stödde handen på hans arm och började vid fackelskenet betrakta
hans ansikte utan att kunna säga ett enda ord, men Nasarius gissade den
fråga, som hans läppar inte kunde uttala:

— Hon lever. Ursus skickar mig till dig, herre, för att säga dig, att hon
under febern beder för dig och upprepar ditt namn.

Vinicius svarade:

— Lovad vare Kristus! Han kan ännu giva mig henne tillbaka.

Sedan grep han Nasarius vid handen och förde honom in i biblioteket. Efter
en stund kom även Petronius in för att höra på.

— Sjukdomen har bevarat henne från skammen, ty bödelsdrängarna äro
rädda, sade den unga pojken. Ursus och läkaren Glaukos vaka dag och natt
hos henne.

— Har man samma väktare kvar?

— Ja, herre, och Lygia befinner sig i deras rum. De fångar, som befunno
sig i vårt fängelse, ha alla dött av feber eller kvävts av utdunstningen.

— Vem är du? frågade Petronius.

— Den ädle Vinicius känner mig. Jag är son till den änka, hos vilken
Lygia bodde.

— Och kristen?

Pojken kastade en frågande blick på Vinicius, men när han såg denne
försjunken i bön, lyfte han huvudet och sade:

— Kristen.

— Hur kan du obehindrat komma in i fängelset?

— Jag har tagit tjänst att bära ut liken, och gjort detta avsiktligt för att
kunna vara bröderna till nytta och skaffa dem underrättelser från staden.

Petronius betraktade uppmärksamt pojkens underbara anlete, hans blåa ögon
och hans tjocka, svarta hår. Sedan frågade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free