Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
— Från vilket land härstammar du, pojke.
— Jag är galilé, herre!
—• Och du skulle vilja, att Lygia blev fri?
Pojken slog upp ögonen.
— Även om jag sedan måste dö.
Vinicius upphörde att bedja och sade:
— Säg vakterna, att de skola lägga henne liksom en död i en kista. Du
väljer ut medhjälparna, som skola bära ut dem om natten tillsammans med
dig. I närheten av likgraven skolen I finna folk med en bärstol, åt vilka I
skolen lämna kistan. Lova vakterna så mycket guld från mig, som var och
en kan bära i sin mantel.
Under det att han talade så, vek den vanliga stelheten ur hans drag och
soldaten vaknade i honom, åt vilken hoppet återgav den forna energien.
Nasarius rodnade av glädje, lyfte händerna och utropade;
— Må Kristus göra henne frisk, ty hon skall bliva fri.
— Tror du, att vakterna samtycka? frågade Petronius.
— Förvisso, herre! Om de blott äro säkra på att de inte bli straffade.
— Det är säkert, anmärkte Vinicius. Vakterna ville till och med gå med
på att hjälpa henne att fly. Så mycket bättre skola vi kunna bära ut henne
som lik.
— Det finns visserligen en man, sade Nasarius, som undersöker med
glödande järn, om de kroppar, som vi bära, verkligen äro döda, men denne
tager en sestertie för att inte vidröra likets ansikte. För en areus skall han
känna på kistan och inte på kroppen.
— Säg honom, att han skall få en hel börs med guldmynt, sade Petronius.
Men skall du kunna finna några tillförlitliga medhjälpare?
— Jag skall finna sådana, som skulle sälja sina egna kvinnor och barn för
pengar.
— Var skall du finna dem?
— Till och med i fängelset eller i staden. Så snart vakterna blivit
betalda, släppa de in vem de vilja.
— Så för mig in som daglönare, sade Vinicius.
Men Petronius avrådde honom avgjort från att göra detta. Prætorianerna
skulle känna igen honom även i förklädnad, och då skulle allt vara förlorat.
Det var nödvändigt, att alla, Cæsar såväl som Tigellinus, voro övertygade om,
att Lygia hade dött. Annars skulle de genast befalla, att man skulle förfölja
hejwie. — Misstanken kunna vi blott söva genom att stanna i Rom, medan
man för henne till de albanska bergen eller ännu längre till Sicilien. En
eller två veckor senare kan du låtsas vara sjuk och låta hämta Neros läkare,
som skall ordinera för dig att resa upp i bergen. Då kunnen 1 träffas, och
sedan....
Här tänkte Petronius efter ett slag, sedan gjorde han en svag handrörelse
och slutade:
— Sedan komma kanske andra tider.
— Måtte Kristus förbarma sig över henne, sade Vinicius. Du talar om
Sicilien, och hon kan dö under tiden....
— Vi skola tills vidare placera henne litet närmare. Bara luften skall böta
henne, om vi blott få henne från fängelset. Har du inte någon arrendator
i bergen, som du kan lita på?
— Jo visst har jag en! Helt säkert! svarade Vinicius livligt. Vid Coriola
i bergen bor en man, som man kan lita på och som bar mig på händerna, då
jag blott var barn, och som älskar mig ännu i dag.
Petronius gav honom en vaxtavla.
— Skriv till honom, att han skall komma i morgon. Jag skickar genast
ett ilbud.
Han kallade på föreståndaren i atrium och gav honom befallning härom.
En stund senare befann sig en beriden slav på väg till Coriola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
