- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
247

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 247 —

— Arrendatorn och hans folk måste vara här i morgongryningen.

— Vägen är kort. Begiv dig nil till vila.

Men Vinicius föll på knä i sin kammare och bad. Vid solens uppgång
inträffade arrendatorn Niger från Coriola och hade enligt Vinicius önskan med
sig en mulåsna, bärstol och fyra män, som man kunde lita på och vilka han
utvalt bland sina brittiska slavar. Dessa lät han för övrigt av försiktighet
stanna i ett härbärge i Subura.

Vinicius, som hade vakat hela natten, gick honom till mötes, men den
nyanlände blev rörd vid åsynen av sin unge herre, och i det han kysste hans
händer och ögon, utropade han:

— Käre, är du sjuk, eller hava sorgerna dragit blodet ur ansiktet på dig?
Ty vid första ögonkastet kunde jag knappast känna igen dig.

Vinicius ledsagade honom till den inre kolonnaden, som kallades ristus, och
där invigde han honom i hemligheten. Niger lyssnade med ansträngd
uppmärksamhet och på hans friska, brunbrända ansikte kunde man läsa stor
rörelse, som han inte ens försökte dölja.

— Hon är alltså kristen? utropade han. Och han tittade forskande på
Vinicius’ ansikte, men denne gissade uppenbarligen, vad lantmannens blick
frågade, ty han svarade:

— Även jag är kristen!

I Nigers ögon glänste tårar. En stund teg han, sedan lyfte han händerna
mot himlen och ropade:

— Tack ske dig, Christe, att du tagit förbländningen bort från de ögon,
som äro mig kärast i världen.

Sedan grep han om Vinicius’ huvud och gråtande av glädje kysste han hans
panna.

Strax därpå kom Petronius och förde Nasarius med sig.

— Goda underrättelser! ropade han på långt håll.

Det var i själva verket goda underrättelser. Först borgade läkaren Glaukos
för Lygias liv, fastän hon led av fängelsefebern, varav dagligen hundratals
människor dogo såväl i Tullianum som i andra fängelser. Vad vakterna
beträffade och den man, som vidrörde de döda med det glödande järnet, så
voro alla svårigheter undanröjda. En medhjälpare vid namn Attys var redan
funnen.

— Vi ha gjort öppningar i kistan, så att den sjuka kan andas, sade
Nasarius. Hela faran ligger däri, att hon skulle kunna stöna till eller säga ett
ord i det ögonblick, då vi komma förbi prætorianerna, men hon är mycket
försvagad och ligger sedan morgonen med slutna ögon. För övrigt skall
Glaukos giva henne en sömndryck, som han själv skall tillreda av läkemedel,
som jag skall hämta från staden. Locket på kistan skall inte vara fastspikat.
I skolen lätt kunna lyfta bort det för att lägga den sjuka i bärstolen, och vi
skola i stället lägga en avlång säck med sand, som I måsten hålla beredd, i
kistan.

Medan Vinicius hörde dessa ord, var han blek som ett lärft, men han
lyssnade med så ansträngd uppmärksamhet, att han i förväg tycktes gissa, vad
Nasarius skulle säga.

— Kommer man inte att föra några andra lik ut ur fängelset? frågade
Petronius.

— I natt ha inemot tjugo stycken dött, och före aftonen komma ännu fler
att dö, svarade pojken. Vi måste gå tillsammans med en hel skara, men vi
skola gå långsamt för att bli efter. Vid första krökningen skall min kamrat
med avsikt börja linka. På så sätt komma vi att bli avsevärt efter de andra.
I skolen vänta oss vid Libitinas lilla tempel. Måtte Gud skicka en riktigt
mörk natt.

— Det gör han också! ropade Niger. I går var det klart på kvällen, men
så utbröt plötsligt storm. I dag är himlen åter ljus, men det är kvavt sedan
morgonen. Varje natt skall det nu bli regn och oväder.

— Bären I inte några facklor? frågade Vinicius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free