Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 249 —
Med dessa ord kom han fram till Vinicius, rörde vid hans ann och ropade:
— Men henne skall du inte få se på korset, utan först i Coriola. Vid
Cas-tor! Det ögonblick, då vi befria henne, skulle jag inte vilja avstå för alla
Roms gemmer. Aftonen är nära....
Aftonen närmade sig verkligen, mörkret inhöljde staden tidigare än vanligt,
eftersom molnen täckte hela horisonten. Med aftonens inbrott föll ett kraftigt
regn, som fördunstade på stenarna, vilka upphettats av solglöden, och fyllde
stadens gator med dimma. Sedan föll regnet med korta mellanrum tämligen
häftigt.
— Låt oss skynda på, sade slutligen Vinicius. På grund av ovädret kunna
de kanske börja förr.
— Det är tid, sade Petronius.
De iklädde sig galliska mantlar med kapuschonger och kommo ut på gatan
genom trädgårdsdörren. Petronius försåg sig med en kort romersk kniv,
kallad sika, vilken han ständigt tog med sig under sina nattliga utflykter.
Av åskvädret hade staden gjorts öde. Då och då splittrade en blixt molnen
och belyste med skarpt sken de bybyggda husens väggar och de fuktiga
stenarna, med vilka gatorna voro belagda. Vid en sådan blixt sågo de slutligen
efter en lång vandring en kulle, på vilken Libitinas tempel reste sig, och
därunder en grupp av kor och hästar.
— Niger! ropade Vinicius sakta.
— Det är jag, herre, ljöd en röst genom regnet.
— Är allt i ordning?
— Förvisso, du käre. Så snart det blev mörkt voro vi på platsen. Men
gån in under skansen, annars bliven I helt genomblötta. Vilket åskväder!
Det tycks mig, som om det blir hagel.
Nigers farhågor gingo i uppfyllelse, och snart föll haglet, först i små korn
och sedan allt grövre och tjockare. Luften blev genast avkyld.
De stodo under skansen, skyddade för vinden och haglen och underhöllo
varandra med dämpad röst.
— Även om någon skulle lägga märke till oss här, sade Niger, kommer han
inte att fatta någon misstanke, ty vi se ut, som om vi tänkte övernatta här
under stormen. Jag fruktar emellertid, att man kunde uppskjuta till i morgon
att bära ut liken.
— Haglandet kommer inte att vara länge! utropade Petronius, vi få vänta
här, även om det skulle räcka till gryningen.
De väntade och lyddes, om de inte skulle få höra steg. Haglandet
upphörde snart, men strax började det regna häftigt. Ibland blåste det upp en
vind, som förde med sig från likgravarna den förfärliga lukten av
förmultnande lik, vilka begravts ytligt och vårdslöst.
Plötsligt sade Niger:
— Jag ser ett ljussken genom dimman..... ett, två, tre., det är facklor.
Han vände sig till sitt folk:
— Giv akt, så att mulorna inte skria!
— De komma! ropade Petronius.
Gnistorna blevo allt tydligare. Efter en stund kunde man redan se
flammorna, som fladdrade hit och dit efter vinden.
Niger gjorde korstecknet och bad. Det dystra tåget kom allt närmare, och
slutligen stannade det utanför Libitinas tempel. Petronius, Vinicius och
Niger tryckte sig tigande mot skansen, utan att förstå, vad detta skulle betyda.
Men de andra hade stannat blott för att binda för ansikte och läppar med
trasor till skydd mot den kvävande stank, som blev helt odräglig vid puticuli.
Sedan lyfte de upp bårarna med kistorna och gingo vidare.
Blott en kista blev stående utanför templet. Vinicius sprang dit, och efter
honom följde Petronius, Niger och två brittiska slavar med bärstolen.
Men innan de kommo dit, ljöd genom mörkret Nasarius smärtfyllda stämma:
— Herre! Man har fört henne till det esquilinska fängelset tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
