- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
272

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vestinus är rädd för drömmar och spöken, svarade Scævinus, men han
är en tapper man, som man med rätta vill göra till konsul. Att han
emellertid är avogt stämd mot förföljelserna mot de kristna, må du icke taga illa
upp, ty även du vill ju, att dessa gräsligheter skola upphöra.

— Inte jag, utan Vinicius, svarade Petronius. För hans skull skulle jag
vilja rädda en enda jungfru, och jag kan inte, ty jag har fallit i onåd hos
Ahenobarbus.

— Hur, har du inte märkt, att Cæsar åter vänder sig till dig och oftare
underhåller sig med dig, och jag skall säga dig varför. Han förbereder sig
åter till en resa till Achaia, där han vill sjunga grekiska sånger, som han
själv komponerat. Han formligen fortares av längtan efter denna resa, och
på samma gång darar han vid tanken på grekernas lust att håna. Han
inbillar sig, att han kunde få uppleva den högsta triumf, eller det svåraste
nederlag. Han behöver goda råd och vet, att ingen kan giva sådana bättre än
du. Det är skälet till, att han åter vänder sin nåd till dig.

— Lucanus kunde ersätta mig.

— Kopparskägget hatar honom och liar redan i tanken svurit hans död.
Han söker blott en förevändning, ty han söker alltid förevändningar.
Lucanus inser, att man måste skynda sig.

— Vid Castor, utropade Petronius, det är möjligt, men jag har ett annat
medel att snabbt återvinna hans gunst!

— Vad för ett?

— Att upprepa för kopparskägget vad du sade till mig för en stund sedan.

— Jag sade ingenting! utropade Scævinus orolig.

Petronius lade handen på hans arm.

— Du kallade Cæsar vansinnig, förkunnade Pison som efterföljare och sade:
Lucanus inser, att man måste skynda sig. Varmed tänken I skynda eder,
carissime ?

Scævinus bleknade, och en stund sågo de in i varandras ögon.

— Du gör det inte.

— Vid Kypris’ höfter! Hur bra du känner mig. Nej, jag skall inte göra
det. Jag har inte hört något, men jag vill heller inte höra något. Förstår
du? Livet är för kort, för att det skulle löna sig att företaga sig något.
Jag beder dig blott att besöka Tigellinus i dag och tala med honom lika länge
som med mig om vad som helst.

— Till vilken nytta?

— För att jag, om Tigellinus skulle säga till mig; Scævinus var lios dig,
skall kunna svara honom; Samma dag var han också hos dig.

När Scævinus hörde detta, bröt han itu elfenbensstaven, som han höll i
handen och sade:

— Må denna stav bli förbannad. I dag skall jag vara hos Tigellinus och
sedan på festmåltiden lios Nerva. Du skall väl också komma till Nerva? I
varje fall återses vi i övermorgon i amfiteatern, där resten av de kristna skola
uppträda. På återseende!

— Övermorgon, upprepade Petronius, när han blivit ensam. Det är alltså
ingen tid att förlora. Ahenobarbus behöver mig verkligen för Achaia.
Kanske skall han alltså räkna med mig.

Han beslöt försöka sista utvägen

På festen hos Nerva fordrade Cæsar själv, att Petronius skulle sitta mitt
emot honom, ty han ville tala med honom om Achaia och de städer, där han
hade störst utsikt att lyckas. Mest bekymrade han sig för athenarna. De
andra augustianerna lyddes till detta samtal med spänd uppmärksamhet för att
uppfånga några tankar av Petronius och utgiva dem för egna.

— Det är mig, som om jag hittills inte hade levt, sade Nero, och som om
jag först i Grekland skulle få nytt liv.

— Du skall födas till ett nytt rykte och odödlighet, svarade Petronius.

— Jag hoppas, att detta skall ske, och att Apollo inte skall vara avund-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free