- Project Runeberg -  Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar /
13

(1868) [MARC] Author: Axel Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

Landets geologiska beskaffenhet vid slutet af tertiärperioden.
Sannolikt hafva likväl några af dessa formationer icke blott inom de

framlägga en helt naken öfversigt af vår uråldriga berggrund och de fläckvis
uppå densamma aflagrade yngre bergformationerna, så skulle jag, redan innan
Statens geologiska undersökningar anförtroddes åt min ledning, hafva kunnat
på grund af redan insamlad erfarenhet prestera en sådan, derå till och med
»eruptiv granit och sedimentär gneiss» skulle fått sin särskilda beteckning (se
Prof. Torells ofvan anförda uppsats, sid. 18). Men en dylik uppfattning har
naturligtvis icke kunnat tillfredsställa hvarken mig sjelf eller hvilken annan
som helst, som närmare tänkt sig in i frågans innersta väsen.

Under loppet af dessa undersökningar har jag derföre oafbrutet bemödat
mig att, i jemnbredd med pågående detaljarbeten, insamla nödiga materialier
till upprättande af en sådan Öfversigtlig karta öfver vårt lands bergformationer,
uppå hvilken äfven åt de äldsta af dem kunde skänkas den uppmärksamhet,
som de förtjena och den sjelfständiga ställning i utvecklingsföljden, som af
naturen blifvit dem tilldelad, ett försök, hvarom Sverige inom Skandinavien är
ensamt, ty i Norge uppfattas och betecknas ännu dessa äldsta formationer i
klump under benämningen »grundfjeldet» eller »azoiske bildningar». Men att
många och stora svårigheter dervid lagt sig hindrande i vägen kan blott klart
inses af den, som med sådana undersökningsarbeten sjelf tagit någon närmare
befattning. Ty huru olika är icke förhållandet vid ett studium af de yngre
fossilförande bergformationerna? Huru mycket lättare är det icke der, att
särskilja och utgallra de olika lagren, då bestämda fossilier finnas till vägledning
för omdömet, eller då lagrens olika fysiska natur sjelf är ett tillräckligt godt
bestämningsmedel? Men deremot hvilken svårighet att ertappa olikheterna,
både till utseende och till lagring, hos de särskilda länkarna i våra äldsta
bergformationer? Och när man ändtligen efter många fruktlösa vandringar
trott sig finna en upplysande hållpunkt, som blott väntar på en enda
bekräftelse till, för att nyckeln till den olösta gåtan må anses funnen, så är det just
då oftast, som all iagttagelse är stängd eller afskuren genom berggrundens
undanskymmande af lösa jordlager. Då är ingen annan utväg än att tåligt
vänta, tills ett mera gynnande tillfälle en annan gång bringar den
efterlängtade upplysningen eller bekräftelsen i dagen.

Det är också icke här i Sverige fallet, såsom uti åtskilliga andra länder,
t. ex. i vårt broderland i vester, att berggrunden ofta är genomskuren af djupa
dalar, som sjelfmant blotta den inre bergbyggnaden för iagttagarens blick och
omdöme. Här gäller det, att uppspåra hvarje liten olikhet i fysiskt,
mineralogiskt eller kemiskt hänseende, som kan karakterisera ett visst lager, om än
aldrig så litet, såsom ett ledlager, och att sedan, ihärdigt och utan att
borttappa det, förfölja det öfver berg och dal, öfver mossar och kärr, genom
bygder och obygder, — här gäller det att med spänd uppmärksamhet aktgifva på
hvarje liten förändring i skikternas stupnings vinklar, för att af totaliteten utaf
dessa fallrigtningar söka att konstruera de mest sannolika böjnings- eller
skrynklingsfenomener, som jordskorpan undergått, — här gäller det att med skarp blick
skilja mellan falsk och sann skiffring, att söka uppleta alla de fall, då vissa
delar af bergskorpan genom sättningar eller upplyftningar blifvit mer och
mindre rubbade och förflyttade i förhållande till närstötande delar, att förfölja
utsträckningen af dessa s. k. förkastningar och att söka utreda vidden och
djupet af den inverkan, som denudationen haft på de sålunda förkastade
berg-massiverna, allt för att derigenom kunna förklara de många skenbara
motsägelser, som eljest så talrikt och förvillande erbjuda sig under fortgången
af dessa stadier, o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvartara/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free