Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ÖFVERSIGTLIG SAMMANFATTNING.
fastlandet och vattnet då var en helt annan än den närvarande,
för ett sådant antagande talar mer än en omständighet.
Som bekant är kan man litet hvarstädes utanför nuvarande
strandkonturer, på en, eller annan famns djup under hafsytan, under
gynnsamma förhållanden iagttaga, hurusom berggrunden företer
samma afrundade former, samma afslipade, polerade och räfflade
ytor, som de redan torrlagda ofvanför strandlinien befintliga
berghällarne. Huru djupt ned denna bergytornas afslipning och räffling
fortsätter, är icke bekant, men om en sådan iakttagelse vore
verkställbar, är dock ingen anledning tro, att gränsen för detta fenomen
skulle träffas förr än på många tiotals, kanhända hundradetals fots
djup. Att samma verkan här blifvit framkallad af samma orsak
kan icke betviflas. Vi hafva således anledning antaga, att under
jökelperiodens första (äldre) stadier det Skandinaviska fastlandet till
strömningar under hafvets yta, rigtade från norr till söder, och måhända är
det genom några af dessa strömmar, som en del af de sand- och rullstenslager
uppkommit, säger Adhémar, som vi nu se på så många ställen af vårt norra
halfklot.
Tredje epoken. Då nu värmetillökningen hunnit tillräckligt upptina norra
polens ismassor (härtill skulle såsom nyss nämndes hafva åtgått en tid af
omkring 7,119 år), så egde den s. k. islossningen rum. Centrum gravitatis
ombytte plats i ett ögonblick, hafvens jemnvigt rubbades och vattenmassorna
rusade med våldsamhet öfver kontinenterna och åstadkommo en öfversvämning.
Det är utan tvifvel denna katastrof, säger Adhémar, som man får tillskrifva
de stora omkastningar, som vissa delar af jordens yta undergått, och
transporten af de flyttblock, som då bortsläpades på de qvarblifna styckena af
norra polens stora glacialmassor. Men ehuru de förödande verkningarna af
sjelfva öfversvämningen längesedan äro förbi, så hafva dock verldshafvens
vatten i det norra halfklotet ännu icke uppnått sin lägsta nivå, utan fortfara
ännu alltjemnt, fastän med ständigt minskad kraft, att förflytta sig mot södern.
Härigenom förklaras landets skenbara höjning i flera trakter, såsom
Skandinavien, Sicilien, Skottland, Irland, o. s. v.
Jag har här endast kunnat i största korthet redogöra för hufvuddragen af
denna Adhémars med så mycken talang framställda theori, som på ett så
enkelt och bevisande sätt förklarar så väl de allmänna orsakerna till alla de
successiva och periodiska förändringar, som jordklotet genomgått under sin
utveckling, som äfven de mera lokalt eller långsamt verkande företeelser, som
äro naturliga följder af och utgöra likasom sammanbindningslänkar mellan de
mera våldsamma och storartade periodiskt återkommande förändringarne. Den,
som önskar härom taga en närmare kännedom, hänvisas till Adhémars här
ofvan nämnda skrift, äfvensom till några andra afhandlingar, som beröra detta
ämne och både från fysisk och från geologisk synpunkt närmare utveckla
detsamma, nemligen Le Hon, Périodicité des Grands Déluges, resultant du
mouvement graduel de la ligne des apsides de la terre, 2iéme Édition, Paris
1861, samt Félix Julien, Harmonies de la Mer. Courants et Revolutions,
Paris 1861,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
