Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROSSTENSGRUS.
57
aflagringsställen och att endast en mindre del deraf är att söka i
fast klyft på mera aflägsna trakter. Allmängiltigheten af detta
faktum har blifvit besannad genom talrika iakttagelser i de hittills
undersökta landdelarna.
Sålunda om vi granska krossgrusbäddarna vid norra
Mälarestranden, t. ex. mellan Westerås och Enköping, så finna vi dem till
hufvudsakligaste delen innehålla spillror af de gneiss- och
granitarter, 1) som traktens berg erbjuda, men sträcka vi vår färd något
längre norr ut mot Sala, så varsna vi deruti derjemte ett småningom
ökadt antal stenfragmenter af hälleflinta och kalksten från den
malmförande formationen omkring nämnde stad.
Vända vi oss härifrån öster ut, så se vi under vägen till en
början nästan endast stenstycken af de gneiss- och granit- samt
dioritarter, som här och närmast i norr härom äro anstående, men
sedan vi inkommit i Fyrisåns dalbotten vid Uppsala, så skola
vi återigen träffa många fragmenter af hälleflinta, men dessa icke
komna från samma moderklyft som de förra, utan härstammande
från de hälleflintlager, som sträcka sig utefter Fyrisån från Uppsala
upp mot Dannemora, under det att vi uti de söder om Uppsala
liggande krossgrusbäddarna, skola upptäcka en stor mängd stenar af
den egendomliga syenitartade granit (hornblendegranit), som har
sitt hemvist i sjelfva Uppsalatrakten och närmast deromkring, men
af hvilken bergart intet spår längre i norr är att förmärka.
Utgå vi nu i stället från södra Mälarstranden, t. ex. från
Thorshälla, så finna vi, hurusom de närmaste krossgrusbäddarna innehålla
både röd och grå gneiss af samma slag, som här uppträda i
vexlande lager med hvarandra, men ju längre man inkommer
inom området för den i det inre af Södermanland uppsättande
granat- eller grafitgneissen, varseblifver man i gruset ett allt mera
ökadt antal spillror af denna lätt igenkänneliga väl utpräglade
bergart. Norr om den stora diabasgången, som framstryker i ost-
Här, likasom öfverallt inom Mälarbäckenets område, förekomma bland de öfriga
bergspillrorna äfven då och då en och annan mindre sten af porfyr eller
qvarzitsandsten (s. k. »fjällsandsten»), hvilkas fasta klyfter icke återfinnas
närmare än i de öfre Dalsocknarna, och hvilka således, på. långa omvägar och
genom många sidodalar, blifvit, bland öfriga på åsens rygg (i form af
medelmoräner) utströdda bergspillror, nedförda denna långa väg från deras
ursprungliga moderklyfter. Exempel på en sådan långväga transport erbjuda bland
annat de i Elfdals, Ore och Orsa socknar förekommande porfyrvarieteterna, af
hvilka enstaka smärre stenar, af hufvuds storlek och mindre, träffas utspridda
ända så långt sydligt, som i trakten af Nyköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
