Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RULLSTENSGliUS.
123
lägre nivå befintliga, rullstenarna kunnat af efteråt sig bildande
glacierers ismassor befordras eller lyftas upp på glacierernas ryggar,
för att der vidare ordnas »i form af midfrelmoräner» och såsom
sådana nedföras flera tiotal af mil till de lägre delarna af landet?1)
Åsarnas (skenbara) samband med räfflorna. Redan förut har
man velat fästa uppmärksamheten på den öfverensstämmelse, som
skulle ega rum mellan räfflornas rigtning och åsarnas
utsträckningslinier inom särskilda trakter eller zoner2) och man har häraf också
ansett sig kunna sluta till ett närmare samband mellan dessa båda
företeelser, en åsigt, till hvilken jag dock för min del icke vågar
obetingadt sluta mig, då, i förhållande till vårt lands stora ytvidd,
ännu så få detaljundersökningar häröfver finnas anställda. Af den
ofta nämnda åskartan, Tab. 8, öfver en del af vårt östra kustland,
på hvilken de under undersökningens fortgång iakttagna räfflorna
tillika finnas utsatta, vill det visserligen vid första ögonkastet synas,
som om en viss öfverensstämmelse mellan räfflornas och åsarnas
rigtning i allmänhet egde rum. Men betrakta vi kartan något
närmare och underkasta vi förhållandet, både på dessa trakter och på
andra, en nogare granskning, så skola vi icke kunna undgå att
upptäcka flera mer och mindre betydande afvikelser, som icke äro
af beskaffenhet att leda tanken på någon så stor gemensamhet eller
på något så bindande inre kausalsammanhang emellan de båda
fe-nomenerna, som man anser hafva egt rum. Skulle nu ett sådant
sammanhang dem emellan verkligen hafva förefunnits, på så sätt
att såväl åsarnas aflagring, som räfflornas uppkomst; båda uteslu-
*) Det begrepp som vetenskapen fäster vid ordet medelmoräner, äfvensom det
sätt, på hvilket dessa slags moräner uppkomma, synes icke hafva framstått
med tillräcklig klarhet för hypotesens upphofsman. Medelmoränernas, likasom
sidomoränernas, innehåll anses ju dock eljest härstamma från de delar af
sidoväggarna hos en glaciers dalgång, hvilka befinna sig fristående ofvanför
glacierens sjelfva yta, och från hvilka sidoväggar således större och mindre
stenstycken och block lösgöras genom frostens inverkan och nedfalla på
is-planet. Huru är det då möjligt, att rullstenar, aflagrade »i fjälltrakterna i form
af fordna strandbankar etc.» kunnat i form af medelmoräner ordnas på
glacierens yta, utan att genom någon föregående kraft, om hvars natur författaren
dock lemnat oss i ovisshet, hafva blifvit dit upp befordrade? Med lika stort
skäl kunde då författaren hafva låtit glacieren skjuta dessa urgamla rullstenar
framför sig hela denna långa väg ned till »våra trakter», en föreställning, som
fullt ut lika väl låtit försvara sig, som den nyss nämnda.
2) Alex. Brogniart i Annales des Sciences naturelles, 1828: XIV, 5, Sefström,
»Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg, etc. etc, 1836» samt
Ditrocher i Bulletin de la Société Géologique de France, 1816.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
