- Project Runeberg -  Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar /
127

(1868) [MARC] Author: Axel Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULLSTENSGRUS. 127

blifvit underkastade, har emellertid visat, att deras rigtning i
allmänhet icke är så uteslutande nordostlig, som jag i förstone trodde
den vara. Visserligen utgrena sig biåsarna inom de norr om
Mälaren hittills närmare undersökta landdelarna allesammans, med
undantag af den lilla obetydliga Baståsen 1)7 å hufvudåsarjias östra
sida och löpa således sjelfva åt NNO eller NO. Men i de söder om
Mälaren belägna mera bergbundna trakterna visar deremot åskartan,
att biåsar tillstöta till hufvudåsarna både från NV och från NO,
och att till och med i en och samma punkt på hufvudåsen tvenne
biåsar kunna från hvar sin sida sammanträffa. Samma förhållande
har sedermera äfven blifvit anmärkt i vestra Sverige, så att
biåsarna äfven der funnits utgrena sig ena gången åt vester, en annan
gång åt öster. Någon annan allmänt gällande regel har således i
detta afseende ännu icke låtit iakttaga sig, än att hufvudåsarnas
normala rigtning är NNV—SSO i det östra, men deremot NNO—SSV
uti det vestra kustlandet, under det att ett smalare bälte i midten
af landet förefinnes närmast omkring landhöjden eller
vattendel-ningsryggen, inom hvilket åsrigtningen är mera rätt i N och S.
Likväl tror jag, när undersökningarna hunnit utsträckas öfver några
mera betydliga vidder, att den allmännaste rigtningen hos biåsarna
sannolikt skall1 befinnas vara NNO eller NO i de förstnämnda
trakterna, men NNV eller NV i de sistnämnda eller i de vester om
Vettern befintliga.

Bland dessa i Westergötland förekommande biåsar förtjenar
uppmärksamheten att fästas på de s. k. Thans- och Skalundaäsarna,
som vid södra ändan af Wenern i trakten af Lidköping utgrena
sig i nordvestlig eller nära vestnordvestlig rigtning från den i NNO
—SSV här framlöpande s. k. Lidköpingsåsen. De utspira i sjön
från Westgötalandet såsom långa och smala uddar (Främjans udde,
med Hindens båk längst i vester, och Såtenäsudden, utskjutande
från Thuns kyrka), samt återfinnas i motsvarande rigtning och med
samma form äfven på andra eller vestra sidan om Dalbosjön uppå
Dals slättland, ehuru der mindre väl utpräglade samt af mycket
kortare utsträckning och ringare sammanhang. Det är nästan svårt,
att tillbakahålla den föreställningen, att dessa aflagringar, utsträckta
som de ligga i nära vinkelrät rigtning tvärs emot och öfver
Wener-bassinen, icke äro lemningar efter ändmoräner, framskjutna af de

x) Denna ås är en veptlig biås till Strömsholmsåsen (bladet »Bamnäs»).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvartara/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free