Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
GLACIALBILDNINGAR.
Grenna, Ekesjö och Jönköping till omkring 700 fot, uppnår i
nejderna sydvest om Ekesjö sitt hittills kända högsta maximum,
omkring 800 fot, men nedsjunker sedan allt mer och mer ju längre
mot söder och sydvest, så att den i södra Halland icke hinner
större höjd än omkring 150—200 fot (Bökeberg, Espered), i Skåne
vid södra foten af Hallandsås längst i vester 120—150 fot
(Margretetorp etc), längre öster ut i trakten af Finjasjön omkring 200—250
fot, vid Skånes vestra och östra kuster kring Malmö och
Christianstad knappt 50—100 fot, o. s. v.
Sannolikheten af ett öppet sund tvärs öfver Skåne under
glacialtiden. Ett smalare bälte af glaciallera synes likväl, såsom ock
kartan antyder, sträcka sig tvärs öfver Skåne i öster och vester
utefter Finjasjöns dalgång. Starka anledningar äro således för
handen till det antagandet, att ett öppet sund i denna rigtning
under glacialtiden förefanns, som afstängde norra delen af provinsen,
och i sammanhang dermed hela det Westgöta-Småländska höglandet,
från all gemenskap med Skånes södra del samt i och med detsamma
från det öfriga Europeiska fastlandet1).
En del af Skåne var under glacialtiden efter all anledning obetäckt
af hafvet och landfast med kontinenten. Då vi således allt ifrån
Skånes södra del in till Halländska och Småländska gränsen nästan
icke träffa andra aflagringar, än krosstensgrus, utan spår till någon
glaciallera annorstädes än vid östra, vestra och en liten del af
södra kusterna samt uti några derstädes mer och mindre djupt
inskurna dalgångar, så måste sådant med allt skäl anses kunna
häntyda derpå; att denna del af landet under glacialperioden fortfarande
förblifvit obetäckt af hafvet. En stor del af Skåne var sålunda då
sannolikt landfast med en del af Danska öarna och nuvarande
Nordtyska slätten, och en naturlig brygga fanns således för handen,
på hvilken ifrån det stora Europeiska fastlandet de djurarter kunde
hit invandra, hvaraf vi tid efter annan funnit lemningar begrafna
inom denna sydligaste del af vårt land. Nilssons upptäckter af
dessa djurs qvarlefvor i den Skånska jorden läto redan för
längesedan denne utmärkte forskare förmoda den forna tillvaron af en
sådan naturlig brygga mellan Södra Sverige och kontinenten, men,
Se noten 2 å sid. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
