- Project Runeberg -  Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar /
204

(1868) [MARC] Author: Axel Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 POSTGLACIALBILDNINGAR.

Svartlera, lokal eqvivalentbildning för undre åkerleran: — dess
utmärkande kännetecken. På låglända och sanka marker deremot,
de der utbreda sig invid våra nuvarande kuststränder eller som
fortsätta mer och mindre långt in i landet på bottnen af de
dalgångar eller dalslätter, som nu finnas utmynna vid hafvet eller vid
endera sidan af vissa sjöar, som under postglacialtiden ännu
utgjorde vikar af hafvet, ,der träffar man såsom lokal
eqvivalentbildning för undre åkerleran närmast öfver glacialtidens hvarfviga lera
eller mergel en annan leraflagring med helt olika utseende och
med helt andra, för densamma alldeles egendomliga, karakterer.
Då denna lera är som tydligast utpräglad, har den alltid en mer
och mindre mörkblå, till och med alldeles svart färg, hvilken också
gifvit anledning till dess namn af svart lera l); den innehåller
derjemte på åtskilliga ställen i vissa af sina bäddar en ofta stor
rikedom af inneliggande snäckskal och musselskal (postglacial skallera).
Den mörkaste färgen finnes efter regeln hos de djupaste bäddarna
och går derifrån i aftagande uppåt, men bibehåller sig dock
stundom, under inflytelsen af ett för luften mera skyddadt läge,
oförändrad genom hela eller större delen af lagret, huru mägtigt detta
än är. Der lagret deremot af en eller annan orsak blifvit i mer
eller mindre mon torrlagdt och utsatt för luftens friare tillträde,
der har också den ursprungliga svarta färgen gått förlorad och
förvandlats till mer och mindre mörkgrå, ett förhållande, till hvars
iakttagande tillfälle icke sällan erbjuder sig i de branta å- eller
elfbräddar, som mångenstädes finnas nedskurna i denna aflagring.
En afart af svartleran är en gröngrå, gyttjelik lera, som blifvit
uppmärksammad i några af de sanka dalgångar, som från
Östersjökusten sträcka sig in i landet uti trakterna mellan Stockholm,

l) Då denna lera första gången uppmärksammades af mig år 1856 vid Nyåkers
tegelbruk i Åkerby socken nordvest om Uppsala, gaf jag åt densamma namnet
»fiiciislera», i den förmodan att dess svarta färg härrörde af förmultnade
fucusarter eller andra hafsväxter, och detta så mycket hellre, som deri äfven
funnos talrikt inbäddade skal af hafsmusslor, nemligen af Mytilus edulis och
Tellina baltica. Då emellertid sedermera vid närmare granskning någon
efter-lemning af nyssnämnde växtarter icke kunnat med bestämdhet påvisas i
densamma, hvarken i den, som uppträder på östra eller i den, som förekommer
på vestra kusten, har jag trott mig böra utbyta denna benämning mot den af
svartlera, ehuru jag villigt erkänner, att detta namn icke är utan anmärkning.
Att ensamt använda benämningen »skallera» eller »mussellera» synes icke heller
fullt lämpligt, såväl af den orsak, att skallemningar deruti mångengång saknas,
som ock derföre, att den underliggande glacialleran sjelf innehåller dylika
qvarlefvor och således lika väl kunde anses förtjena ett sådant namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvartara/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free