Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
POSTGLAC1ALBILDNINGAU.
ett par ställen hafva äfven lemningar af en fiskart blifvit funna,
nemligen vid Nyåkeris tegelbruk nordvest om Uppsala och vid
Skattmansö bruk norr om Enköping. Dessa qvarlefvor, bestående
af hufvudet med en del af ryggraden, tillhöra, enligt benägen
bestämning af Professor Carl J. Sundevall, den vanliga rötsimpan eller
Cottus scorpius. Då denna fiskart enligt Nilsson ännu tillhör
Östersjöns kustfauna, så utgör fyndet af dess skelett så långt in i landet
ett nytt bevis derpå, att Östra "kustlandets svartlera är en
littoral-eller estuariebildning, försiggången i ett haf med samma karakterer,
som nuvarande Östersjön.
Svartlerans halt af svafvelsyra och fosforsyra. Svarta leran är
anmärkningsvärd för sin jemnförelsevis stora halt af svafvelsyra och
fosforsyra. Enligt anställda analyser stiger halten af svafvelsyra
stundom ända till 1,5 procent och af fosforsyra till 0,3 procent.
Men i sitt ursprungliga tillstånd innehåller leran icke svafvelsyra,
utan svafvelx), förenadt dels med jern, dels med något alkali eller
någon alkalisk jordart, hvilket också antydes genom den lukt af
svafvelbunden vätgas, som leran utvecklar strax efter upptagning,
isynnerhet om den begjutes med några droppar af en utspädd
syra 2).
Efter torkning och utsättning för luften förvandlas den svarta
färgen likväl snart till grå och svafvelmetallerna med detsamma
till svafvelsyrade salter. Detta sednare synes dock i allmänhet icke
försiggå så särdeles fort, ty i flera prof, som redan voro flera år
gamla, har med lätthet kunnat framkallas den bekanta
svafvel-anlöpningen på ett inlagdt blankt silfverbleck, då leran utrördes
med kokande vatten. — Lerans egendomliga svarta färg härrör väl
till stor del af svafveljernet, men torde äfven till någon del
förorsakas af förmultnande organiska, mestadels animaliska, lemningar,
hvaraf också svafvelhalten kan förklaras.
*) Sannolikt är förhållandet likartadt med fosforn.
2) Ett faktiskt bevis på närvaron af svafvelbundna metaller, måhända af
svafvel-alkali, i leran erhölls af en tillfällighet för flera år sedan, då ett större stycke
nyss upptagen, ännu alldeles svart lera inlades uti absolut alkohol i en burk
med väl inslipad propp, i afsigt att på detta sätt söka bevara den svarta färgen
oförändrad. Detta skedde på hösten det ena året, burken fick stå orörd öfver
vintern och den derpå följande sommaren, och när burkens innehåll nu nästa
höst närmare granskades, befanns lerstyckets färg förändrad till grå eller
brimgrå, men dess ytor beklädda med en stor mängd små, men ganska tydligt
utbildade oktaedriska svafvelkristaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
