Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDETS HÖJNING. 281
1747 års strandlinie i bottnen af det forna sundet mellan de små
holmarna I visade 4,6 och vester om h ända till 5, o fots höjd öfver
hafsytan. Derför talar ock denna sands något olika utseende med
den, som ligger ofvanför på högre nivå, ty under det att de
särskildta kornen i denna sednare sand allesammans, de minsta med
de största, äro öfverdragna med en rosthinna, så sakna kornen uti
den nu i fråga varande all sådan rostbeklädnad, utan sanden är i
allmänhet hvit och ren, ehuru den i stället här och der innehåller
mer och mindre märkbara spår af inblandade organiska ämnen.
Uti samma sand förekomma också än sparsamt, än ymnigt
inneliggande skal af Tellina baltica och af Mytilus edulis, till ett bevis,
att den icke blifvit genom atmosferiliernas medverkan nedsvämmad
från de ofvanför liggande äldre sandlagren, utan att den verkligen
utaf hafvets vågor blifvit uppkastad och afsatt.
Å andra sidan deremot antydes, att en verklig nivåförändring
till någon del här kunnat ega rum, genom den omständigheten, att
den under sanden liggande leran (åkerlera, svartlera, hvarfvig
mergel) på flera ställen här träffas i såsom det synes orubbade lager
på ett mindre djup under dagen, än måttet af den höjdskilnad,
(3,7 7 fot), som nu finnes mellan de båda strandkonturerna, och detta
invid eller i närheten af både 1747 och 1865 års strandkontur.
Sådant är nemligen fallet utmed nästan hela nuvarande strandlinien
från sockengränsen öster ut till Strömmareån, likasom på åtskilliga
punkter invid 1747 års strandlinie, bland annat vid södra ändan af
det nu alldeles landfasta Kullaskäret A, hvarest enligt 1747 års
karta var ett sund af obetydlig bredd, men der nu hvarfvig mergel
möter på mindre än 0,5 fots djup under dagytan.
Att dock antaga det utflyttningen af strandkonturen uteslutande
tillkommit genom en landhöjning och denna så betydlig inom så
kort tid, skulle efter min åsigt vara alltför vågadt, då
naturförhållandena på platsen icke utestänga möjligheten att på annat sätt
naturligare förklara den timade förändringen. Ty hafvets förmåga
att vid högt vattenstånd och starka stormar uppkasta sand och
dylikt vid en öppen strand och dymedelst småningom äfven
åstadkomma en verklig förhöjning af den ursprungliga marken, — hvilken
förhöjning, då hafvet befinner sig vid och ännu mera under
medelhöjd, slutligen efter en följd af år skall framstå såsom en skenbar
landhöjning — är en företeelse, som säkert spelat och ännu spelar
en större rol vid omgestaltningen af våra kuststräckor, än man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
