Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA FOKNMINNEN. 291
anfördes såsom sannolikt om den öppna förbindelsen mellan
Sigtunafjärden och Saltsjön.
Vi finna sålunda af allt detta, hvilka stora svårigheter och
motsägelser erbjuda sig vid dessa försök att bedöma den så ofta
å bane bragta frågan om Mälarens eller Östersjöns forna vattenstånd
under den historiska tiden och vi kunna derföre icke dölja för oss,
att det ännu alltjemnt fattas oss många flera fakta och data till
jemnförelse med dem, som vi redan ega, innan vi på ett fullt säkert
och naturenligt sätt kunna uppfatta fenomenet i dess helhet.
Afvägda båtleder med eller utan vidliggande s. k. gamla
borglemningar. Hvad vidare angår de vatten eller de vattendränkta
sänkor eller dalsträckningar, vid hvilka de »gamla [-borglemnin-garna»])-] {+borglemnin-
garna»])+} äro belägna, så upplyser tabellen, att höjden hos den
högst belägne vattenbassinen, sjön Ulframen å bladet »Ramnäs» i
Westerås län, uppgår till mera än 300 fot, och att äfven åtskilliga
andra deribland ligga på en höjd af mellan 100 och 200 fot öfver
hafvet. Det vore således alldeles orimligt, att föreställa sig, att de
vattendrag, som leda upp till dessa vattensamlingar eller sänkor,
vid tiden för borgarnes anläggning erbjudit en fri och obehindrad
farled dit allt från Mälaren eller hafvet. En sådan föreställning
skulle leda till följande alldeles oantagliga slutsatser, nemligen
att hafvet sedan tiden för den högst belägne borgens anläggning
sjunkit undan 300 fot, att de öfriga borgarne i mon af denna
vattnets undansjunkning blifvit anlagda successivt efter hvarandra,
så att de lägst belägna vore de yngsta, och att, om man ock antoge
l) Till upplysning för de med förhållandet möjligen obekanta bör här nämnas,
att dessa s. k. borglemningar, som vanligen ligga på höjden af något brant berg,
otillgängligt från en eller annan sida, bestå af en eller flera koncentriska
ringmurar, uppförda af stora löst tillhopalagda (någongång ända till en kubikfamn
mägtiga) stenblock, det ena på och vid det andra, utan det minsta murbruk
dem emellan. Man kan verkligen ofta häpna öfver det arbete, som på deras
uppförande blifvit nedlagdt, då man besinnar både deras höga läge och de
ofullkomliga mekaniska hjelpmedel, som vid tiden för deras tillkomst utan
tvifvel stodo till buds. Innanför dessa ringmurar hade sannolikt
boningshusen och öfriga byggnader sin plats, men deraf återstår numera intet spår.
Vid den s. k. Broborg> en dylik gammal borglemning, belägen i Östuna socken
några mil öster om Uppsala stad, såg jag 1860 invid den inre ringmuren
liggande större och mindre, på ytan förglasade, sammangyttringar af knytnäfves
till hufvuds storlek, bestående af med hvarandra sammansmälta gneisstycken,
och hvilka tydligen uppkommit genom inverkan af en stark och uthållande
eld. Skulle de väl kunna vara ett minne från den tid, då den forna borgen
nedbrändes och ödelades?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
