Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
VID KAUKASUS. 2 9
förplägningen, samt gör, från den ena timmen till den andra, ny toalett.
Till denna hör nu det breda, med guld och perlor stickade, pannbandet,
som inflätas i håret, sedan detta genom färgning erhållit sin behöriga
glans; närmast i ordningen komma öfriga smycken, den bjerta
kläd-ningen och slutligen den hvita tschadran, som lik en snödrifva omhöljer
den smidiga gestalten. Naturligtvis saknas vid dylika förlustelser
ingalunda musik och sång. I en till badrummet eller den gemensamma
toaletten stötande sal infinna sig de grusiska trubadurerna, på hvilka
det aldrig är brist i landen på hinsidan Kaukasus, och föredraga,
beledsagade af tonerna från guitarr (schiamori) och violin (fart), sina
sånger, dem man ej kan frånkänna ett visst ursprunglighetens behag.
Men dermed har man också uttömt programmet för detta slags
festligheter. I ett dylikt umgängeslif skulle ej hvarje europeisk qvinna
finna sig till rätta. Oafsedt det enformiga och innehållsfattiga i dessa
så eftersökta nöjen, lemna nämnligen såväl de beqvämligheter,
badanstalterna erbjuda, som sjelfva den på dessa ställen rådande
renligheten, mycket öfrigt att önska. I Österlandet har man emellertid i den
vägen ej allt för stora anspråk, hvadan de transkaukasiska sköna
fortfarande hålla till godo med de af gammalt häfdvunna förlustelserna i
badhusens svafvelhaltiga luft. A andra sidan saknas naturligtvis ej ens
i Tiflis, tack vare der bosatta högre ryska ämbetsmäns och militärers
familjer, att icke tala om den storfurstliga hofhållningen, tillfällen till ett
mera "fashionabelt" sällskapslif.
Egen för Tiflis är följande sed, som för sin originalitet förtjenar
omnämnas. Inom stadens område höjer sig det "heliga berget"
(Mtaz-minda), med en på dess spets belägen kyrka, som är invigd åt den
helige David, fruntimrens sannskyldige patron, på hvilken de georgiska
ej litet hålla. Har en ungmö förälskat sig, så vallfärdar hon uppför
den branta sluttningen, tager så en sten och kastar upp den på
tempeltinnarna; blir den liggande der uppe, så kan hon vara viss om sin
älskling, men faller stenen deremot ned, så måste hon underkasta sig
att — vänta ännu en hel vecka, ty detta naiva rådfrågande af oraklet
får äga rum blott på torsdagar. På samma sätt, som flickorna, bete
sig de hustrur, hvilka ej äro lyckliga i sitt äktenskap eller af helgonet
vilja utbedja sig en saknad modersglädje; och den helige David gör
rätt i att vårda sig om de vackra pilgrimernas många hjertebehof, ty
det var hans mest hängifna tillbedjerskor, som reste honom den lilla
helgedommen på Mtazmindas hjessa. Vid den tidpunkt, då församlingen
hade detta byggnadsarbete för händer, förhöll det sig nämnligen så, att
den visserligen förfogade öfver det dertill nödiga materialet, men sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
