- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
12

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

VID KAUKASUS. 2 9

ända ned till det petroleumångande Baku, der guebrernas tempel resa
sig öfver den "heliga elden". Jämte de sunnitiska tatarerna och
elds-dyrkarna finnes här emellertid äfven ett stort antal schiiter, något som
är lätt förklarligt, då man besinnar, att deras ännu varande hufvudort
Schuscha vid den tid, då persernas välde sträckte sig ända till södra
sluttningen af Kaukasus, var en fräjdad stad. Den, som färdas tvärt
öfver näset, från dess pontiska sida till Kaspiska hafvets kust, kan
således göra sig räkning på att möta, icke blott landskap af hvarje
upptänklig karaktär: sandiga dyner och träskartad urskog, välskött jord och
fruktträdgårdar, vinberg och skogskullar, torra stepper, kala berg och
slutligen åter sumpig mark, till hvilken norr ut sluter sig liksom en gördel
af odlade fält, utan äfven den brokigaste samling representanter af
såväl ur-invånare som invandrade stammar: blonda mingrelier och
mörk-lagda georgier, febersjuka gurier och af helsa strålande kaketier, tatariska
nomader, armeniska grott-invånare, fanatiska schiiter, spensliga parser,
gula i anletet som den eviga eld, mot hvilken de vända det, och
dagho-staner med vildhet i blicken; vidare kosacker och till och med tyskar,
tillhörande de ganska betydliga kolonierna i grannskapet af Tiflis (från
Württemberg) och hvilka, vid den stränga afsöndring, hvari de lefva,
fullständigt bibehållit sin ursprungliga typ.

Det lif georgiskorna, sedda som representanter för de kartlitalande
qvinnorna, i allmänhet föra, har sina såväl ljus- som skuggsidor. Lifvet
i Tiflis hafva vi flygtigt lärt känna; det utmärker sig ej genom någon
större omvexling eller synnerligt behag. Emellertid går och gäller denna
stad såsom ett slags transkaukasiskt Paris; och de, som stjernorna otaliga,
små och små-små grusiska "furstinnorna", svärma städse för det
förföriska "Tbilisi" och dess fröjder. De familjer, som bo i småstäderna,
sakna så godt som alla beqvämligheter. Husen bestå gemenligen af en
enda våning och hafva en med sniderier prydd veranda af trä, medan
utrymmet i det inre oftast är ganska knappt. Rent af erbarmliga äro
de så kallade saklys eller halft underjordiska bostäder af sten eller
lera, i hvilka landtbefolkningen dväljes. Under den fuktiga årstiden
äro dessa jordkulor utsatta för oupphörliga ras, utan att invånarna finna
det löna mödan att en gång för alla afhjelpa denna olägenhet. Vid
den vackra årstidens inträde vaknar emellertid, under Grusiens leende
himmel, lifvet till rörelse äfven i den uslaste koja, och den
lefnads-glädje, som i «detta land ligger i blodet, tager öfverallt ut sin rätt.
Män och qvinnor hafva med hvarandra gemensam smaken för
prydnader, för granna kläder, dans, sång och sällskapsnöjen af alla slag.
Äfven på spel och ej mindre på glaset äro båda könen begifna. Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free