- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
19

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID KAUKASUS.

2 9

I sjelfva verket skilja sig tscherkesserna från alla andra kaukasiska folk
genom ett visst krigiskt tycke, genom det harmoniska i sin kroppsbyggnad
och andra fysiska företräden. Märkligt är vidare, att hvar helst detta
folk befryndat sig med andra, vare sig tatarer, turkar eller kosacker,
det kaukasiska blodet städse, genom ansigtsdragens och hela gestaltens
förädling, gjort sig gällande hos afkomman.

De yttre företräden, som utmärka tscherkesserna, har för vårt
ämne ett särskildt intresse, för så vidt de äfven kommit deras qvinnor
till del. Tscherkessiskornas lof har under olika tider sysselsatt otaliga
pennor; skola äfven vi instämma i den allmänna kören och tända nytt
rökverk för detta skönhetsideal? — Tscherkessiskan är oftast liten till
växten, men särdeles välbildad; hennes hår är ramsvart, hennes öga
strålande och själfullt; hvarje hennes rörelse förråder liflighet i förening
med det mest oefterhärmliga behag. Hyn är finare och ljusare, än hos
Kaukasiens öfriga döttrar, och då seden att uppträda beslöjad här ej
allmänt vunnit insteg, kunde fordom en resande i dessa trakter oftare,
än han skulle vågat hoppas, finna tillfällen att mätta sitt öga med
åskådandet af dessa skapelsens mästerverk. För att nu tala om drägten,
så tycka tscherkessiskorna mycket om klädningar af blått siden,
genom-väfdt af guld och silfver; midjan omgifva de med en på samma sätt
prydd gördel, sammanhäktad med ett massivt guld- eller silfverspänne.
En lätt sjal, oftast af ljus färg, viras antingen till turban eller får
genom någon smakfull anordning nedfalla öfver nacke och axlar; skall
slöjan vara med, så användes en sådan af temligen genomskinligt musslin.

Man inser lätt, af hvad utomordentlig verkan en så beskaffad
företeelse måste vara, helst om den, hvilket stundom är fallet, uppenbarar
sig midt i villande skog. Den tscherkessiske yngling, som en sådan
uppenbarelse beskäres, vet också af färgen på den mötandes benkläder

— som för flickorna är hvit, för hustrurna röd och för enkorna blå —
med hvem han har att göra. De tre kategoriernas drägt skiljer sig ej
i något annat stycke än detta; men håret bäres af de ogifta
bakåt-struket i tjocka, vid ändarna med silfvertråd ombundna flätor, medan
det hos de gifta får fritt nedfalla öfver axlarna.

Lika skön som den tscherkessiska qvinnan är, lika eländigt är det
lif, hon inom familjen tillbringar. Af detta skäl är det ock, hon finner
sin vanliga bestämmelse — den att vandra till något turkiskt harem

— så föga beklagansvärd. Detta sistnämnda är emellertid ett
förhållande, till hvilket vi i det följande skola återkomma, medan deremot
några anmärkningar i först antydda afseende här må finna sin plats.
För den tscherkessiske äkta mannen är hustrun ej mera och ej mindre

9*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free