Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KAUKASUS.
2 9
Älskaren betraktar henne några ögonblick under nästan medlidsam
tystnad. En hel här af minnen, alla stingande som ormar, drager
genom hans själ, och öfverväldigad af smärtan afböjer han flickans
lidelsefulla smekningar. Sedan han förlorat sin afgud, förefaller det
honom, som hade Gud vändt sig från verlden; hans hjerta är dödt
och hans barm tom. Hvilket qval, att insomna vid den ena qvinnans
bröst för att drömma om den andra! — "Glöm mig!" ropar han, "ty
Salong i ett tatariskt hem.
Är du till hvarje offer färdig,
Ej jag är den, som offren tage.
Ack, barn, för någon mera värdig
De flammor spar, som värmt den svage!
Min gråt, som dina lockar sköljer,
En annan qvinna pressat den,
Och hennes bild, som mig förföljer,
Skall följa mig i döden än!"
Den olyckliga svarar med af förtviflan bruten stämma:
"O, främling främling, hvem var svag
Som den, dig förr ej känna lärde,
Än re’n din boja henne snärde ? —
Det blef då länge ej, som jag
Mig sluta fick till älskad famn;
För ej så många nätter sedan
Jag drömde sällhet utan namn
Och den är slut för alltid — redan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
