Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KAUKASUS.
2 9
Ett sådant nedtåg är särdeles pittoreskt och gifver ett det yppersta
tillfälle att blicka in i folkets seder och skaplynne. Hvar och en gör
vid detta tillfälle den bästa toalett, han kan, och alla äro vid det bästa
lynne. Främst föras vanligen stammens hästar och derefter följer "adeln",
först familjefäderna och den manliga ungdommen, sedan hustrur och
jungfrur; ryttarinnorna hafva tjocka slöjor och sitta grensle liksom
männen, med korta stigbyglar. Vanligen äro alla sadlar inom denna
grupp klädda med siden samt betsel och remtyg utsirade med guld
eller silfver. Den stora hopen går till fots kring vagnar (arber),
öfverdragna med brokiga täcken, bakom hvilka sitta nedhukade de yngre
såväl gifta som ogifta qvinnorna. Dessas afsöndring tyckes bereda dem
ett ogement nöje, ty de lyfta emellanåt på täckena, för att under
koketterande leenden leka "titt ut". I andra vagnar åka de äldre
qvinnor, för hvilka det skulle falla sig allt för besvärligt att färdas, vare
sig gående eller till häst; något mindre till åren komna föredraga dock
vanligen att rida och nyttja då esomoftast ej någon slöja. Stundom
händer, att tataren ej vill göra sig omak med sina vapen, utan hellre
öfverlåter dessa åt sin äkta hälft, hvilken i sådant fall, utom sitt yngsta
barn, har att släpa på en hel arsenal.
Vi skola i det följande, vid behandlingen af steppfolket i sin
fullkomlighet — turkmenerna —, få tillfälle att skildra det dagliga lifvet,
sådant det i sin största allmänhet gestaltar sig hos hvart och ett af dessa
kringströfvande folk, och inskränka oss här till en och annan
anmärkning rörande de förnäma eller, om man hellre så vill kalla dem,
bofasta tatarerna. Det faller sig svårt, att endast på utsidan skilja en
tatarisk boning från en armenisk, men väl inkommen, märker man så
mycket lättare skilnaden. Armenierna möblera sina hem något så när
efter europeiskt mönster, hvarvid Tiflis för dem är tongifvande, medan
tatarerna i detta afseende hemta sina förebilder från Persien. Den
förnäme och bemedlade tatarens hus består vanligen af två våningar;
i den undre inrymmas stallen, köken och tjenstfolkets bostäder, den
öfre, som i de flesta fall bebos af familjen, har utantill en stor
balkong, dit en trätrappa leder; till balkongen sluter sig ett förmak, hvari
husets ägare möter gästen, så vida denne är en främling, hvaremot
gamla bekanta utan krus stiga in genom rummets stora fönster, som
räcker från golf till tak. Detta fönster utgör husets förnämsta
prydnad och upptager gemenligen ensamt en hel vägg; rutorna bestå af
delvis färgadt glas, och det snidade arbetet i ramarna har att uppvisa
lika smakfulla mönster, som den öfriga dekorationen i
mottagningsrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
