Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
VESTRA ASIEN.
ger en högst egendomlig anblick. Hüfvudbonaden utgöres af ett slags
mössa, stickad med guld och kring hvilken slöjan kastas. Ingen
ar-menisk qvinna försmår bruket af smycken och som sådana använder
hon — i likhet med sina systrar i hela den oss närmast liggande delen
af orienten ■— genomborrade och på band uppträdda mynt. Banden
antingen inflätas i håret eller fästas vid hufvudbetäckningen, och är
förrådet af klingande valuta stort, så utstyras på samma sätt äfven
armar och bröst. Tänker man sig denna pittoreska drägt med alla dess
lysande färger, framför allt guld och skarlakan, på köpet öfvergjuten
af solens fulla sken, så har man med detsamma en bild af österländsk
skönhet och prakt, så fullständig, som rimligtvis kan önskas.
Med ali sin smak för grannlåt är armeniskan likväl en förträfflig
husmoder. Verksamhetsbegäret är något, som, så att säga, ligger i
blodet hos detta folk; männen införtjena och spara tillsammans och
hustrurna å sin sida arbeta på hemmets underhåll, förkofran och
försköning— ett arbete, till hvilket de ingalunda behöfva tillhållas; ja, de
jordbrukande armenierna äro nog förbindliga äkta män, att. ej en
gång-tillåta sina hustrur att taga del i utarbetet, af fruktan att deras hy skall
skadas af solen. — Naturligtvis hafva vi, vid utdelandet af ofvanstående
loford, uteslutande afsett dem af landets qvinnor, som ännu sta, så att
säga, på inhemsk grund och för hvilka den vesterländska civilisationen,
med dess håfvor af för österländingen i allmänhet så tvifvelaktigt värde,
ännu är en ogjord bekantskap. Har armeniskan en gång smakat af
denna otillåtna frukt, så förbytes hon -— något, hvarpå hennes
lands-maninnor i Konstantinopel erbjuda afskräckande exempel — i det allt
annat än medkänsla väckande mellanting, hos hvilket den halfhet, som
utmärker den österländska bildningen, endast så mycket tydligare
framträder i dess smaklösa härmning af europens yttre skick.
Af. de två och en half millioner armenier, som sammanlagdt lära
finnas, bor på sin höjd femtedelen inom hemlandets gränser; de öfriga
äro spridda öfver hela den gamla verlden och egna sig, i likhet med
judarna, öfverallt åt handelsyrket, genom hvilket de på kort tid förvärfva
betydlig rikedom. Till största antal torde de slagit sig ned i Mindre
Asiens kuststäder, och bland dessa äro åter Trapezunt och Smyrna de,
hvilka med förkärlek uppsökts.
Här har emellertid det armeniska elementet att bestå någon
konkurrens med ett annat folk af likaledes kristen tro: grekerna, till hvilka
vi återkomma vid slutet af vår skildring af vesterlandets qvinnor och
beträffande hvilka vi här således kunna nöja oss med några få ord.
Till armeniernas stora missbelåtenhet är det på Anatoliens kust ej de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
