Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 VESTRA ASIEN.
Dessa gemåler bära titeln kadiner (sultaninnor), men äro, trots den
sagolika glans, af hvilken de omgifvas, på det hela mindre lyckligt
lottade, än deras "borgerliga" medsystrar. Hvad som är säkert, är att
smygande ränker, förtal och svartsjuka inom de kejserliga palatsen i
Stambul skördat otaliga offer. Kadinen intager utom dess faktiskt en
slafvinnas ställning till sin furstlige herre, som exempelvis äger rätt att
förskjuta henne utan formlig skilsmessa, så vida hon ej födt någon prins
o
till verlden. A andra sidan är antalet af de sultaninnor, hvilka spelat
•en roll, ej blott i, utan äfven utom de kejserliga gemaken, ingalunda
ringa, om än de turkiska häfdatecknarna samvetsgrannt gå allt hit
hän-förligt material till den turkiska historien ur vägen. Ihågkommas bör
äfven, att osmanernas lyriska poesi — häri motsatt alla de öfriga
österländska folkens — aldrig sysselsätter sig med förherrligandet af qvinnan.
Det är derför så många, de ädlaste och mest doftande blomstren i det
österländska hemmets jord, få vissna oberömda; och blott en eller annan
sultanas ensliga graf påminner om, hvad hon i sitt lysande lif varit.
En sådan furstinnegraf träffa vi i en af Konstantinopels dystraste
trakter; i den hvilar Ailima, moder till sultan Muhammed II, hvilken
turkiska historieskrifvare kalla "eröfringens fader". Ailima var Murad II:s
maka, och det enda, folket nu mera vet om henne förtälja, är att hon
varit högeligen uppburen. Bredvid Bajazet II:s moské hvilar en annan,
i den turkiska traditionen framstående furstinna, sistnämnde sultans
moder, Gul-Bahar eller "vårens ros"; ett gemensamt hvalf betäcker
moderns och sonens ben. På förgården till Selim I:s präktiga, med
sex torn försedda, moské höjer sig likaledes det af en stensarkofag
bestående monumentet öfver ännu en fräjdad sultaninna, Hafissa, moder
till Sulejman, "den praktälskande", den mest lysande företeelsen i
osmanernas historia. — Visserligen skymta bland de andra äfven blodiga
skuggor, och då vi nu en gång kommit att uppehålla oss vid Selimjeh,
böra vi ej förgäta Sulejmans ränkfulla gemål, den beryktade Kharrem
(mera känd under namnet Roxolane), som nu sofver århundradens sömn
under samma förgårds plataner. Vid hennes sida hvilar ett af hennes
oskyldiga offer, den olyckliga Kassebi, likaledes förmäld med Sulejman.
I den nyare historien är det. i synnerhet sultana Esma, som förvärfvat
.sig ett, om ock ej ärofullt namn; hon var syster till sultan Mahmud II
och maka till storamiralen Kutschuk Hussein, utmärkt genom det tappra
försvaret af S:t Jean d’Acre år 1832. Vid Bosporens soliga strand,
näst intill Beschiktasch, står det numera obebodda, så kallade "gula
palatset", i hvilket hon en gång hade sitt residens; än i dag visas här
mynningen af den kanal, utför hvilken den på vådlig älskog begifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
