Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VESTRA ASIElV.
71
i sin ordning försedda med hvarjehanda "påhäng"; kring halsen nyttjas
oftast perlband. Mindre bemedlade samt fellah-qvinnor bruka i stället
för perlor glaskoraller, af hvilka de äfven göra sig armband; utmärkande
för qvinnor af sistnämnda klass är dessutom den oundvikliga blåa
skjortan, hvilken af dem bäres öfverallt, der de förekomma, vid Tigris, i
Arabiens högland, i öknarna, i Damaskus, vid Sinai liksom vid Nilen.
Beduinqvinnorna hänga ringar eller knappar äfven i näsbrosket, och de,
som äro till äktenskap lediga, pläga binda en röd duk kring sina
blåsvarta lockar.
Damerna i Bagdad äro i allmänhet vackra, men ådraga sig genom
vällefnad tidigt en fetma, för dem likaså ovälkommen, som någonsin för
deras systrar i vesterlandet. Beduinqvinnorna förblifva deremot nästan
utan undantag spensliga, till och med magra, en följd af deras
lefnadssätt, de sträfsamma hushållssysslorna och det ständiga vistandet under
bar himmel. Bland de kringströfvande stammarna äro för öfrigt
verkliga skönheter något tunnsådda; dock prisa äfven öknens nyare sånger
"den gasellögda, bruna tärnan", och mången marabutdotter i oasens
ensliga helgedom har suttit modell för dessa sångers författare. Skönast
äro qvinnorna i Oman, hvilket, som bekant, utgör den arabiska halföns
östra kustland och hvars invånarinnor åtnjuta en frihet, så stor, att de,
utan fara för tadel af sina stamfränder, kunna intränga i tält, hvilka
uppslagits af resande europeer och med dessa tillåta sig ett nästan
närgånget skämt; men så är också deras rykte hos öfriga araber derefter.
Särskild uppmärksamhet förtjenar den vahabitiska qvinnan, såväl
som den stam, hon tillhör. Ett gammalt arabiskt ordstäf säger: "I
höglandet bo män af koppar och väna, kyska qvinnor", och med höglandet
menas här Nedschd (Mellersta Arabien), der, under sammanlagdt mer
än ett halft århundrade, de vahabitiska konungarna Ibn Saud, Abdul
Aziz, Saud den store och Abdallah styrde ett mäktigt och blomstrande
rike, ända till dess Ibrahim pascha af Egypten sände sina janitscharer,
för att göra en ända på denna kalifatets hägring. Visserligen hade, i
anseende till den strängt ortodoxa riktning, som gjort sig gällande inom
detta de nyheligas rike, könet derinom ingenting vunnit i personlig
frihet; men den glans, som utvecklades vid det nedschdeiska
konunga-hofvet i Derajeh, i förening med de gamla emir-slägternas länsherrliga
makt, medgaf på samma gång qvinnorna här ett större inflytande, än
inom något annat muhammedanskt land.
Vahabitiskornas halft krigiska, halft poetiskt-kontemplativa lif
skildras ypperligt af en fantasirik kännare af orienten och mångårig resande
inom denna del af Arabien, Karl von Vincenti, i dennes stora kultur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
