Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 G
VESTRA ASIEN.
slafvinnor, inköpta till fabelaktiga pris, intogo hennes ställe. Nämnda
älskogsvurm steg till sin höjd i Samarra, der intägterna från en hel verld
i sus och dus förslösades, och derifrån talrika namn på illegitima
drottningar i detta kärlekens rike — en Salarna, Robeiha, Sohaika med flera —
hafva bevarats ända till våra dagar. Denna abbasidernas senare tid
påminner i mångt och mycket om den tidigare hofhållningen i Damaskus
och det yppiga lifvet i Arabiens allra heligaste städer, Mekka och
Medin a. I Medina blomstrade då en sångareskola, ur hvilken, andra
exempel att förtiga, framgick den firade Dschemila, som för hvarje ton af
sina visor gjorde sig lika väl betald, som någonsin den ofvannämnda
sångerskan-slafvinnan Salarna i Samarra för sina hemliga kyssar. Senare
slogo sig kalifernas gemåler äfven på vetenskaperna och 1 synnerhet en
af dem, Schohda, har på detta område gjort sig berömd; en sträfvan,
som bjert sticker af mot den här förut beskrifna, att söka sig erkännande
blott på sinnenas väg. För öfrigt blef lifsyttringen den sista, som
förunnades de arabiska fruntimren af högre och högsta stånd; ty sedan
mongolernas facklor förvandlat ali det bagdadska kalifatets herrlighet i
aska, var det för alltid slut med könets inflytande inom denna del af
Arabien.
Att kärlekssångareväsendet skulle hålla jämna steg med alla
vexlingar i uppfattningen af qvinnan, låg i sakens natur. Äfven i detta
afseende är det beduinlifvet, som räddat det för nationen utmärkande
från fullständig undergång? och medan det hos landets bofasta befolkning
är klent bestäldt med skaldekonsten, som der egentligen blott slår
omkring sig med svaga och ej en gång längre förstådda reminiscenser
från en lyckligare tid, skall öknens skaldskap under senaste århundrade
till och med vidgat kretsen af de ämnen, som hört under dess
behandling. Oasen Dschöf, på vägen mellan Damaskus och Arabiens
högland, gäller som hufvudsäte för denna den nyare folkpoesien, bland
hvars alster särskildt berömmas de så kallade "asamernd\ bestående
af treradiga strofer och föredragna blott af qvinnor, till en melodi af
ytterst konstlöst slag.
Hvad och huruledes en forntida arabisk sångare visste qväda om
sitt hjertas dam, kan ses af hvarje österländsk antologi. Ingen har
förstått att så träffande känneteckna dessa sångare — särskildt dem,
hvilkas verk förekomma i den verldsberömda och prisbelönta samlingen
Moallakàt’—, som Jones, hvilkens yttrande om dem lyder som följer:
"Amralkai’s dikter äro veka, glädtiga, glänsande, prydliga, vexlande och
behagliga; Tarafa’s djerfva, lidelsefulla, röra sig som toge de språng,
men gifva under allt detta ett återljud liksom af glädje; Zoheir är sträf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
