- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
75

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 G VESTRA ASIEN.



allvarlig, kysk, öfverflödar af stränga tänkespråk och sederegler; Lebid
är lätt, förälskad, sirlig, fin — hans skaldskap påminner om den andra
eklogen hos Virgilius, ty han beklagar sig öfver den älskades stolthet
och högmod och hemtar deraf anledning att uppräkna sina egna dygder
och till skyarna höja sin stams ära. Antar’s sång är stolt, hotande,
uddig, praktfull, men saknar ej skönhet i enstaka bilder och skildringar.
Amru är häftig, högtrafvande och stortalig; Hareth å sin sida full af
vishet, skarpsinne och värdighet.’’

Till stjernorna på Arabiens vittra himmel äro vidare att räkna:
Alkama, Nabiga, Orva, Ascha, Schanfara och flera andra af ökenskolan.
Bland de sångare, hvilka gjort sin-bana vid hofvet, anföra vi: Omar
Ibn Abu Rabia, som med förkärlek behandlar slippriga ämnen, samt
Vaddah, vid hofvet i Damaskus ryktbar genom sitt förhållande till Valid
I:s gemål och sitt gräsliga slut (han blef lefvande begrafven). På det hela
kan Damaskus sägas hafva utgjort det mest fräjdade hemvist för Arabiens
skaldekonst under detta lands kulturperiod; man behöfver ytterligare
blott nämna de båda dioskurerna Dscherir och Farazdak, för att väcka
till lif en lång följd af österlandets mest lysande minnen, och naturligt
är, att äfven qvinnorna i denna glada konstnärsverksamhet skulle spela
en framstående roll. Och hvem har ej hört omtalas de berömda par,
dem Goethe i sin " West-ostlicher Divan" uppställt som "mönsterbilder"
och af hvilka flera, om också ej alla, leda sina anor från Arabien?
"Hör och blif förfaren,
Sex äro paren.

Glöd gaf ordet, låga ger kärlek nu:
Rustan och Roclavu.
Långt de till hvarann ej ha’:
Jussuf och Suleika.
Blott om kärlek sig lägga vinn:
Ferhad och Schirin.

Skiljas de ej fördra’:
Medschnun och Leila.
Kärlek ej år förta’:
Dschemil och Boteinah.
Ljuf en älskogsruna:
Salomo och den bruna.
Har du allt detta märkt,
Är i kärlek du stärkt." *

Men det är tid att vi lemna kalifernas tidehvarf med dess glada
och njutningslystna sångarskara, för att med ännu några meddelanden
afsluta den afdelning, som rör det nuvarande Arabien och dess qvinnor.
Vi hafva redan lärt känna beduinerna samt norra och mellersta Arabiens

* För den med Goethes stycke möjligen obekante läsaren torde böra nämnas, att Rustans,
(den persiske Hercules) och hans här (genom något misstag: Rodavu var rätteligen hans moder)
nämnda älskarinnas kärlek skall uppkommit genom de beskrifningar, de å ömse sidor fått om
hvarandra; Jussuf och Suleika äro våra gamla bekanta Josef och Potifars hustru, hvilkas historia
i koranen får en upplösning, som afviker från den i Bibeln förekommande: "långt till hvarann"
hade de ej i Potifars hus; bildhuggaren Ferhad och den armeniska prinsessan Schirin dödade
sig sjelfva, då de i lifvet ej fingo förenas: lade sig således blott vinn om kärlek; Medschnun
(orientens Orlando furioso) och Leila dogo af trånad efter hvarandra; Dschemil och Botei. h
skola ända in i senaste ålderdom älskat hvarandra med ungdommens hela liflighet och Salomos
"bruna" älskarinna är drottningen af Saba eller ock Höga visans herdinna. öfvers. an?n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free