Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 G VESTRA ASIEN.
Äfven de å Libanon boende maroniterna hafva efter de blodiga
tilldragelserna år 1860 gjort ett och annat framsteg; i allmänhet
vidlådas de dock ännu af ett starkt österländskt tycke. Qvinnorna
begagna vidbyxor och beslöja sig; i stället för skodon nyttja de sandaler
med tvänne höga träklossar under hvardera sulan, så att de vid gåendet
vagga likt gäss. Så lång dagen är, hafva de ingen annan sysselsättning,
än att prata och röka vattenpipan — ett evigt dolce far niente, som de
synas lärt sig af sina grannar, drusiskorna. Dessa senare äro för öfrigt
ännu mera passioneradt begifna på rökning, och kommer man på besök
till en drusisk emir, så införes man genast i den husliga kretsen, der
man, hustru och döttrar med gravitetiskt allvar sitta i ring och draga
rökmoln ur den sorlande nargilehn. En egenhet för såväl de
maroni-tiska, som de drusiska qvinnorna äro deras storståtliga namn (dopnamn
blott hos maroniterna, ty druserna äro en ur islam utbruten, ytterligt
schiitisk sekt); så kan man bland de förstnämnda träffa en "lysande"
(Manira), en "allraskönaste" (Batijah), en "behagfull" (Latifeh), en
"berömd" (Nasra) eller "helig" (Purpara), medan andra vanligen
förekommande namn äro Almas (diamant), Smoro (smaragd), Schems (sol),
Malaki (drottning) och dylikt; allmännast bland drusiskorna äro namnen
Selma, Haischi, Saina, Suleima, Lanis, Raja, Ronschus, Gurrha, Salna,
Hamda, Schedrin, Fatme, Desch, Havaka med flera.
Bland norra Syriens berg finna vi nasariernas sekt (nusaiiri,
ansa-rijeh), me cl en i hela orienten vanryktad kult, i hvilkens mystiska
ceremonier man ej utan skäl trott sig återfinna spår af den urgamla
Astarte-tjensten, ehuru karmaterna eljest äro den stamsekt, ur hvilken nasarierna
framgått. Dessa nasarier, hvilka af gammalt haft att utstå svåra
förföljelser af de annorlunda troende, hafva vid sina trolofningar ej mindre
sällsamma plägseder, än de religiösa. Liksom hos ’muhammedanerna,
köper mannen sin brud af hennes fader, i det han till denne erlägger
en summa af ett hundra till ett tusen piaster eller ock ett sto, en ko
eller åsna; vidare måste han gifva de öfriga invånarna i den by, den
förre tillhör, en lösepenning (oftast fem hundra piaster) för tillåtelsen
till giftermålet. Sedan denna handel afslutits, uppstiga brudgummens,
vänner, försedda med. käppar, på taket till det hus, der bruden bor,
medan åter hennes vänner, på samma sätt beväpnade, så skyndsamt
som möjligt söka komma in i huset, för att — skydda henne mot stryk (!).
Lyckas brudgummen, med de förras tillhjelp, det oaktadt att intränga,
så slår han henne å sin sida ända tills hon uppger ett skrik, nog
högljudt att höras utifrån; vid denna signal draga sig alla tillbaka och
tro-lofningen anses försiggången. Sjelfva bröllopsceremonien är så enkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
