- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
95

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN TAURUS TILL HIMALAJA.

95

en blixt på sitt rof och försvinna sedan lika blixtsnabbt inåt
ödemarkerna, ofta på flera dagsresors afstånd, för att gäcka hvarje försök
till förföljelse. Detta deras anfallssätt, i förening med
otillgängligheten af deras tillflyktsorter, är det, som hittills omöjliggjort kufvandet
af de aflägsnare stammarna. De, som mest lidit af deras
våldsamheter, äro invånarna i Atreks floddal, och ej utan skäl har denna
landsträcka i Iran fått namnet "persernas helvete". Öfverallt i dess
bikup-formiga hyddor höres rasslet af kedjor, burna af slafvar, dem
"ökenriddarna" gripit, bundit vid sina stigbyglar och i detta skick släpat med
sig långa sträckor; de, som vid sådana tillfällen ej mäkta följa i det
vilda loppet, nedhuggas utan förbarmande, och de, som öfverlefva det,
väntas af nya misshandlingar. De turkmenska presterna, hvilka i
vanliga fall kunna timmar igenom uppbygga sina åhörare med föredrag om
skäggets större eller mindre längd, gifva så mycket hellre sin välsignelse
till dylika menniskojagter, som de kunna räkna på tionden af det
dervid förvärfvade bytet. Trots det yrke, turkmenerna bedrifva, saknas
hos dem ej en viss rättrådighet; så till exempel förvaras i deras land
en utgifven skuldförbindelse ej af fordringsägaren, utan af hans
gäldenär. "Hvad gör jag med den?" säger den förre; — "det är låntagaren,
som skall hafva den, för att påminna sig sin skuld."

Turkmenen har i allmänhet ett vackert, krigiskt utseende, ädla
drag och liffulla, eldiga ögon. Den värdiga hållning, han förstår
iakttaga, hindrar ej att han är ytterst sniken; frikostig är han endast i ett
och annat utomordentligt fall. Bland de olika khalkerna eller
stammarna (salar-, sarik-, ersari-, tschaudor-, goklan-, jomuf-, tekins- med
flera) äro tekinserna eller tekke-turkmenerna de mest roflystna. Alla
medlemmar af denna stam äro tjufvar: barnet bestjäl sin moder, hustrun
sin man, systern sin broder; men under allt detta håller man sig
uteslutande inom familjen. Den, som äfven inom ett främmande tält gör
bruk af sina långa fingrar, är på visst sätt fågelfri och hemfaller utan
miskund åt den bestulnes hämnd. —- "Hvarje land har sin sed", och
turkmenernas utgör, som man finner, intet undantag från regeln.

Vi gå nu att kasta en blick in i en turkmensk familjs boning.
Hvad vi se, är ett tält, till formen likt en bikupa och i alla riktningar
genomdraget af rep och gjordar, de senare handsbreda och alla
förfärdigade af hästhår. De tjena till att sammanhålla byggnadens tak
eller de särskilda filtstycken, af hvilka sjelfva resningen täckes. Den
senare utgöres af bugtiga stafvar eller stänger, af hvilka hvar och en,
till vinnande af behöflig stadga, är fastsurrad vid den motsvarande å
motsatta sidan. Byggnaden förstärkes ytterligare genom korta, men grofva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free