- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
102

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

FRÅN TAURUS TILL HIMALAJA.

ali sin forna glans, något återsken af denna ej heller vara att förvänta
i Turkestans gamla hufvudstäder, men många af våra läsare torde ej
dess mindre blifva öfverraskade, om vi meddela dem, exempelvis, att
den nuvarande khanen af Khiva för sitt bord årligen ej utgifver mera,
än något öfver fyra tusen kronor svenskt mynt, åtminstone enligt
uppgift af Lerch, som säger att kosthållet är särdeles torftigt. Qvinnorna
få sig dagligen tilldelade ytterst knappa brödrationer, och få de mera
pilav, än hvad som åtgår, så skicka de återstoden till basaren och köpa
sig för de få piaster, som härför inflyta, de småsaker, de kunna
behöfva; för öfrigt sticka de och sälja mössor, för att få sig litet
nålpenningar. Till följd af de dåliga finanserna, kan ingen i hela palatset,
utom khanen sjelf, få dricka te, en njutning, som ej en gång bestås
hans båda lagliga gemåler. Den nuvarande khanens moder ansågs
synnerligt rik, bland annat derför, att hon skänkte sina tjenarinnor de
risgryn, som skickades henne från hennes gemåls kök, samt bakade
bröd åt sig och barnen. För Europas damer torde dessa förhållanden
förefalla nära nog ofattliga.

Ett annat Turkestans steppfolk äro de så kallade kirgis-kaisackerna,
norr om Kaspiska hafvet och Aral samt Sir darja. De delas i tre horder
och bebo en yta af mera än fyrtio tusen geografiska qvadratmil. Den
lilla horden sträcker sig från Ural-floden till Sir, den dernäst i ordningen
från Omsk till sjön Balkasch, men går äfven in på Semipalatinsks och
öfre Irtischs område; den stora horden ströfvar mellan sjöarna Balkasch
och Issi-Kul. Utom dessa hafva vi de egentliga kirgiserna eller
bergs-kirgiserna, hvilka vistas kring Alatau och Issi-Kul samt sönderfalla i fem
stammar; dessa kirgiser äro de enda, som sjelfva gifva sig detta namn,
medan de öfriga eller kirgis-kaisackerna kalla sig kaisacker. Benämningen
kirgiser kommer från kosackerna, hvilka, efter det de lärt känna de
rätta kirgiserna, öfverförde den på kaisackerna.

Kirgiserna äro likaledes ett nomadfolk. Visserligen kringströfva de
numera ej i större hopar; men det händer, då en eller flera familjer
brutit upp, för att skaffa sig ett annat lägerställe, att clessa under färden
sammanträffa med andra, hvilka gemensamt med dem slå sig ned på det
nya stället. Mot detta rörliga lefnadssätt svarar kascha?n, kirgisernas
boning, hvilken, såsom vi nämnt, i det allra närmaste liknar
turkmener-nas ova och kalmuckernas jurta samt består af en tio till femton fot
hög resning af trä, upptagande en yta af tretio till sextio qvadratfot;
resningen sammanbindes med tåg och öfvertäckes med tumstjocka filtar.
Under vintern, hvilken på steppen är ytterst sträng, påläggas flera dylika
filtlager och drag invid marken förebygges genom en rundt omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free