- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
106

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10(3 FRÅN T A UR US TILL HIMALAJA.


drift smink, hvilket de vanligen taga från Bokhara, Centralasiens Paris.
Sminkningsprocessen är ytterst enkel: sminket, rödt eller hvitt, lägges
på ett styft papper, der det snart torkar; vid toaletten fuktas den
sålunda bildade skorpan med tungan och gnides derpå mot den
ansigts-dcl, som skall förskönas. Olyckligtvis är detta skönhetsmedel blott af
öfvergående verkan; ömsevis utsatta för sommarsolens hetta och vinterns
köld, blifva ansigtsdragen redan vid unga år grofva och karnationen
öfvergår i läderbrunt. Betecknande för en könets svaghet förblir
emellertid den omständigheten, att sjelfva steppens qvinnor, med sina få och
små behof, skatta, äfven de, åt fåfängan och i dess tillfredsställande
tro sig finna lifvets högsta glädje.

Ett annat nomadfolk, hvars boningsorter i vester stöta till
kirgi-cernas, äro de buddhaistiska kalmuckerna, hvilka uppehålla sig längs
nedra Volga och således lika litet, som deras fjärrboende stamförvandter
vid Altai, höra till Turkestans inbyggare. Emellertid torde här vara
lämpligaste stället för några ord äfven om förstnämnda (mongoliska) stam,
då dess seder och lefnadssätt på det hela taget föga afvika från
kirgi-sernas och kaisackernas. Jurtan, kalmuckens hem, liknar den kascha
eller kibitka, vi förut beskrifvit, och hvarje familjens medlem har deri
sin en gång för alla bestämda plats, hvilken ej efter godtycke får
ombytas. Medan den vanliga jurtan ej erbjuder något särskildt
anmärkningsvärdt, saknas hos de förnämare och "furstarna" ingalunda en viss prakt;
åtminstone vet ryktet förmäla åtskilligt i denna väg om Tumen,
Volga-kalmuckernas högt ansedda öfverhufvud. Hans tält äro fpdrade med
damast och golfven belagda med tjocka mattor; dessutom äger han ett
på en ö i Volga bygdt palats, hvilket dock uteslutande bebos af hans
gäster. Till och med hans "damer" finna der ingen varaktig trefnad,
utan känna sig lyckligare i tältet, med dess enkla kost af te och kumys,
än i den lysande salongen, med alla dithörande njutningar. Tumens
gemål skall vara skicklig pianist och gifva prof på denna sin
konstfärdighet — i närvaro af främlingar. Vid hvarje annat tillfälle föredrager
hon den på steppen inhemska mandolinen och tillbringar de vackra
sommaraftnarna med att spela nationalmelodier, medan lägrets manliga
ungdom täflar i sin älsklingsidrott, ridten.

Och hvilka förträffliga ryttare äro ej dessa kalmucker vid Volga!
Deras vagga är sadeln eller, rättare sagdt, den vid denna fästa korg,
från hvilken de små snedögda varelserna kasta sina första leende blickar
ut i verlden. Redan vid tre års ålder blir pilten emellertid sjelf ryttare
— på en hund eller get, och ett par, tre år senare sitter han verkligen
på hästryggen, den han efter sitt åttonde år aldrig mera lemnar, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free