- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
111

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄN TAURUS TILL HIMALAJA.

111

har ännu i behåll de erotiska dikter, med hvilka hustrun till en
kata-kernas höfding, Kusch-hal-khan, besvarade dylika från mannen till henne.
Anmärkningsvärd är den sed, att enka, hvilkens aflidne make
efterlemnat någon broder, är skyldig att gifta sig med denne, så framt hennes
förra äktenskap varit barnlöst; skulle den efterlefvande brodern ej finnas
villig härtill, kan hon dock blott med hans begifvande ingå nytt äktenskap.

Innan vi skiljas från Afghanistan, måste vi slutligen äfven kasta en
blick in i dess hufvudstad, det på afstånd så tjusande Kabul. Vi finna
då, att dess gator äro smutsiga, sneda och trånga; de talrika husen,
uppförda af tegel och ofta två våningar höga, äro i synnerhet
sammanpackade närmast Kabul-flodens båda stränder, der de i mängd växande
popplarna bilda en välgörande motvigt till det stillösa byggnadssättets
tröttande enformighet. I söder och vester resa sig vilda bergshöjder;
åt öfriga sidor möta inga dylika hinder, och här är det, den förut
omtalade yppiga växtligheten vidtager. I en af de härvarande
anläggningarna hvilar sultan Baber vid sidan af sina gemåler och barn;
stadsboarna företaga flitigt vallfarter till det fridfulla rummet, en välvårdad
blomstergård, som omgifves af en solid inhägnad af marmor. En här
varande liten moské skall vara uppbyggd af schah Jehan, enligt
uppgift år 1640. På dess gafvel lär finnas en inskrift af följande innehåll:
"Vid himmelens portar efterfrågade Rizvan Baber padischahs dödsdag;
svaret blef, att han af evighet haft sin boning i himmelen."

Öster om staden afbrytes dalens jämnhet af en omkring ett hundra
femtio fot hög, fullkomligt fristående bergssockel, hvilken utgör
grundval för det berömda, gamla citadellet Bala-Hissar, ett namn, för öfrigt
äfven buret af ett annat, djupare ned i dalen beläget fäste, hvilket
omsluter såväl det egentliga slottet, som regeringens byggnader. Alla dessa
verk äro af timuriderna, bland hvilka den siste, som ägde att befalla
på Bala-Hissar, var den bekante Aureng-Zeb. I likhet med föregående
herrskare af samma dynasti, höll äfven han sina yngre manliga
slägtingar i fängsligt förvar. Inspärrning på lifstid var nämnligen då dessa
olyckligas häfdvunna lott, och samma häfd har bibehållit sig under
dynastien af yngre datum.

Utom de nämnda, finnes inom Afghanistan ännu ett folk, hvilket,
ehuru föga kändt, dock ej är alldeles oförtjent af vår uppmärksamhet,
nämnligen de så kallade sijah-posch. Deras område, Kafiristan eller
"hedningarnas land" kalladt, är, ty värr, så godt som oundersökt. Det
sträcker sig från sydöstra sluttningarna af Hindukhu, längs Kunars
dalfåra till dess källor, Kaschkar och Tschitral, alltså till södra randen af
Pamir’s platå, och utgör Centralasiens högst belägna landmassa. Folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free